min sida skulle jag sakna den bältre delen af mitt jag. Ser du, Gurli, huru litet jog är för dig4, inföll Allon misslynt. Vore jag hvad li sabeth är, behöfde du ej henne. Du talar om att du för min lycka kan uppoffra allt. Ord, Gurli, tomma ord, du har icke för den kunnat uppoffra miss Stewart. cOch om jag gjort det, skulle du väl då ha trott på min tillgifvenhet? tMera än nu. Nej, Ailon, du skulle ha tänkt: Hon har för min skull glömt sina gamla vänner, hon kan en dag glömma mig tör något nytt intresse. Min trofasthet emot de få jag varit fästad vid borde visa dig att min karakter är beständig; den sviker aldrig, märk detta Allon.t cOch du behåller miss Stew art i huset? Ja.s Allon sprang upp, fattade Gurlis händer och utropade: Gurli, detta enda, enda prof af hängifvenhet fordrar jag af dig. Allägsna miss Stewart och jag skall aldrig mer tvifla på din ömhet. Detta offer, Gurli, kan för framtiden stadfästa vår lycka och återföra den sällhet som nu flytt, och hvilken smyckade det första året uf värt äktenskap. Derföre, om min irid och ditt eget lugn äro dig kära, så sflägsna Elisabeth. Gurli drog undan sina händer. Hon stod några ögonblick tyst betraktande Allon, slutligen sade hon: Om åtta dagar skall Elisabeth icke mera vara på Birgersborg, derpå ilade hon till dörren. Allen sprang efter, tog henne i sina armar höljde henne med kyssar och försäkrade att han var den lyckligaste menniska på jorden, Nu visste han att hon älskade honom,