Aftonbladet – 29 april 1863, sida 2

tilldelad den vidriga och förödmjukande rollen af bedragen hustru. Jag förmådde icke befria mig ifrån densamma, emedan jag icke åt alla dessa menniskor kunde utropa: min man är icke, utan spelar endast förälskad för att uppväcka min svartsjaka. Hvem säger dig att jag endast spelat förälskad ?4 Min tro på dig, Du är ej så lättsinnig och dålig som du sjelf vill gifva dig sken af att vara. Med alla dina fel känner jag dig för väl för att kunna förutsätta att du vore i stånd till en dylik trolöshet. Gurlis ord gjorde en förunderlig verkan på Allon. Hans utseende förändrades. Det uppretade försvann och antog ett nästan, sorgset uttryck. Jag skulle af hjerta! önska att du talade sannt. Men fortfar, detta var blott ett af skälen du haft för din tillbakadragenhet. Det andra var alt du, trots min bestämdt uttalade önskan, inhjöd madame Feverino och hennes dotter Int. Du har derigenom gifvit ökad fart åt sannolikheten af ett för din hustru och dig sjelf kränkande rykte och ställt oss båda i nn falk dager. Mitt missnöje och min harm öfver den ringa aktning du visade mig genom denna handling har varit första orsaken hvarför jag undvikit dig. Jag afskyr scener och förebråelser, och jag bar önskat bespara oss båda obehaget deraf genom att undvika en töte å tete. Detta var min sinnesstäraning då vi lemnade Stockholm. Att denna icke kunde antaga en vänligare karakter sedan vi kommo hit, torde du sjelf inse, då du erinrar dig att du en limma derefter reste till komministergården. Ditt första besök var således till Grönlund — till denne man, som du sjelf så ofta sagt mig att du föraktar, hvars infama karakter du så lifligt skildrat och hvilken du ansett för din hustrus hätskaste fiende. Allon, jag frågar dig på samvete: huru skulle du bedömt en dylik handling af mig? (Forts.d .