Aftonbladet – 29 april 1863, sida 2

— I Korresponderiten från Landskrona läses : Då häradsrätten i Glömslöf skulle afgöra på hvad sätt Bengt Olsson å Hven, som genom hängning afhändt sig lifvet, skulle begrafvas, yttrade domaren, häradshöfding Ringberg, att liket skul!e ärliga, men i tysthet begrafvas. Då reste nämnden sig och dömde att han skulle ärligen begrafvas, hvilket också skedde å Hven, och detta skedde på ett så högtidligt sätt som kyrkoherden Gemzell ej tillförene gjort sedan han tillträdde pastoratet. Det var också en af öns rikaste, fastän brottsligaste inbyggare. Vi hafva långt ifrån något deremot, men tycka att pastor Gemzell, för konseqvensens skull, borde låtit hans lik undergå samma öde som förut 2:ne stycken sjelfmördare under hans själavård fått vidkännas å ön Hven. Det är visserligen sanning, att Bengt Olsson var rik och de andra tvenne olyckliga fattiga, men i heder voro de åtminstone icke den rika underlägsna.