Aftonbladet – 28 april 1863, sida 3

tes fhtigt hela torsdagen, hela fredagen sami lördagsförmiddag, dervid alla fartygets inventarier jemte däckslasten, cirka 179 tolfter sämre bräder, fördes i land till Cappeln och sattes under konsulns vård. Under hela tiden från strandningstillfället och till lördagsmiddagen hade vakt hållits ombord å fartygei de sista dagarne under det bergningen fortgick, egentligen af bästemannen eller styrmannen J. P. Holm; men då bergningsarbetet lördagsmiddagen hvilade för en stund samt ingen proviant fanns om bord, begaf sig Holm, för att få middag, i land till lotsea Jenssens bostad, några bösshåll från fartyget, men icke längre bort än attfartyget ganska väl kunde uppmärksammas från fönstren i lotsbyggnaden, och under den tid Holm skulle vara borta upp: drogs åt lotsen Jensens son att patrullera på stranden och hålla ett vaksamt öga på fartyget samt tillse att ingen obehörig person finge komma ombord. Plötsligen omkring klockan 2 å 3 eftermiddagen syntes två eller tre båtar från holsteinska landet, bemannade med 12 å 14 personer, lägga till vid fartygets långsida och börja äntra detsamma. Då Jenssens son genast tiilropade dem med förfrågan: thvad de ville göra om bord? samt med tillägg: att fstyrmannen är uppe hos pappa och spisar middag, men jag skall emellertid se efter fartyget, svarades honom från fartyget: styrmannen har häringenting vidare att göra, ty nu öfvertaga vi fartyget till bergning. Styrman Holm, som från lotsstugans fönster åsett tilldragelsen, anmodade då lotsen Jenssen att tillse hvad som var å färde, och denne skyndade genast ned till stranden, men kom icke ombord. Man bemärkte nu att inkräktarne af fartyget uppbröto tvenne däcksluckor samt utkastade i sjön ett par bräden, synbarligen i akt och mening att erfara åt hvilket håll strömmen skulle drifva dessa bräden, om till Slesvigs eller om till holsteinska stranden. Då nu på lördagen strömmen var sydlig, eller satte mot slesvigska landet, så att bräderna flöto dit, vidtogos icke de ringaste åtgärder till lastens eller fartygets bergning, såsom det uppgifvits, utan syntes påtagligen att våldsverkarne ämnade afvakta tiden, då strömmen satte nordlig kurs, föratt sålunda få lasten flytande i land på stranden af den rike godsegaren och landtrådet hr W. von Ahlsfeldts egendom Olpenitz. . Denna . förmodan . besannades också sedermera. Ty under de fyra dyrbara dagarne från den 29 November till den 3 December, på hvilka dagar, tjenliga för bergningsarbete, både fartyg och last ganska säkert blifvit genom besättningen och konsul Balles folk räddade och förda till Cappeln samt derigenom flera tusende riksdaler kunnat blifva bevarade åt fartygets och lastens egare, företog hr von Ahlsfeldt, som tillskansat sig rättigheten till bergningen, ingenting annat än att hålla fyra man till strandvakt, för att hindra besätthingen ifrån att sjelf berga sin redares egendom!! Såsom man troligtvis ganska riktigt förutsett, inträffade onsdagen den 3 December, således på 11 dagen efter strandningen, en stark ostlig vind, som, då fartygets balkar utan allt tvifvel förut blifvit sönderhuggne eller söndersågade af dem, som satt sig i besittning af fartyget, slog detsamma i stycken, och lät lasten flyta i land på herregodset Olpenitz egor, der den naturligtvis beredvilligt emottogs, lades upp i staplar och förvarades på detta sätt under vakt i 30 dagars tid, bvarefter den fördes upp till Olpenitz, der den tvifvelsutan ännu är qvarliggande. Hade icke fartygets balkar våldsamt blifvit förstörda, är icke tänkbart att fartyget, starkt och väl bygdt med friskt virke och i alla hänseenden väl underhållet, skulle kunna, med väl stufvad last af plank och bräder, på en slät sandbank slås sönder och blifva vrak, särdeles då det låg förtöjdt för babords ankare cirka 15 famnar från land. Den förlust af omkring 15.000 rår rmt, som fartygets och lastens fa hr Cornelius i Gamlebyn, på så sätt lidit, härflyter såsom saken här ofvan blifvit efter uppgifter sanningsenligt framställd, sålunda endast af hr von Ahlsfeldts egenmäktiga tilltag, att med öfverlägsen mansstyrka, det vill säga: med våld, bemäktiga sig ett fartyg, som låg förtöjdt för ankar och som ingalunda var örvergifvet af sin besättning, utan tvertom, i flera dagar varit under bergning af samma besättning, under vederbörlig konsuls uppsigt, och hvilken bergning: om den fått fortgå, följd både lastens och I ganska säkert haft till fartygets räddande. Ett dylikt försök att kringgå lag och ingripa i annor persons, helst en främmande makts undersåtes, ägande rätt, synes påkalla den allvarligaste undersökning, samt det strängaste ansvar och den fullständigaste ersättning för lagbrytaren. Rättegång är af konsul Bal!e anhänggjord vid vederbörlig domstol i Cappeln, samt handlingarne, enligt uppgift, öfversända dels till svenska legationen i Köpenhamn och dels till danska ministeriet derstädes. Att denna berättelse är i allo öfverensstämmande med sanna förhållanden, så vidt vi dels kunna dem sjelfve bevittna och dels hafva desamma af pålitliga personer meddelade; intygas af Westervik den 11 Mars 1863. S. J. Spångberg. J. P. Holm. Kapten. Bästeman. Sådant öde fick det vackra, det snällseglande fartyget Anvgurwadel. Det tillintetgjordes — icke genom elementernas raseri, utan genom missbruk af den e8 k. strandrätten, denna hos andra civiliserade fork bannlysta gengångare från medeltidens barbari! Det fann sin graf icke på hafvets bottenlösa djup, icke bland klippor och bränningar, öfvergifvet af befälhafvare och besättning, utan på en slät sandbank, på få alnars vatten och på 15 famnars afstånd från land, der besättningen kunde åse en olycka, som den med våld hindrades att afvärja. N—s. Om scckerlönnon. (Acer Saccharinum.) Enligt hvad kändt är om Norra Förenta Staternas växt-topografi, börjar sockerlönnen något norr om sjön Saint-Jean i Canada, omkring 48? lat., hvilket kan motsvara 68? i Europa, då i betraktande tages åen stränga köld som herrskar i Amerika under den angifna graden, jemförd med klimateriska förhållanden i Europa; han är dock att finna ymnigast mellan 43? och 46. Uti de trakter som äro kalla och våta, med bördig jordmån och bergiga, trifves den veritabla socker-lönnen företrädesvis; branta och beckuosade fladstränder ära ock fördelaktiga