Aftonbladet – 25 april 1863, sida 3

för blifvit andragna, har jag deremot icke kun. nat gilla Mig syhes som utskottet icke bort såsom skäl för sut afstyrkande åberopa hvad hans excellens hr statsministern för utrikes ärendena, vid di: skilssichen hos ridderskapet och adeln öfver fri herre Staöl von Holstems face firat derom, att af de meddelanden, som konomit hats ect lens till handa, icke kunde hem:as anledning till den förmodan att, åtminstone för dit dåvarande, ågon öfverenskö emellan de magter hvilka underteck enertraktatet kunnat r rande Polens angelägenheter tillvägabringa Motionernas syfte har väl egentligen dock vafit, att Sverge måue ingå med de öfriga garanterande makterha i just en sådan ölverenskommelse, som hans excellens ah : och att icke någon framställning om från utländsk sida blifvit gjord, borde efter mitt förmenande i svaret på motionerna icke hafva omnämnts, enär Sverge likaväl som dess med-ga anter varit berättigadt att om upphörandet af polska folkets lidande väcka fråga. Utskottet anför vidare, det utskottet .nser att såväl frågan om, som sättet hvarpå Sverge lämpligast må ingripa i främmande länders angeiögenheter, är och bör vara fverlemnad åt regeringen, som ensam har tillgång till de för vidtngande af åtgärder i detta hänseende esforderliga upplysningar. Detta utskottets resonnement anser jag vara lika opåkalladt som besynnerligt, enär det väl aldrig vas rit hvarken motionärernas eller någon annans mening att vilja ingripa i konungens prerogativ, men rättigheten att till konungen framfi sin önskan, i hvilken fråga som helst, må väl vara rikets ständer förbehållen, då det alltid tvillkommer konungen att i sista hand pröfva och afföra om den gjorda framställningen kan eller ör till någon atgärd föranleda. Utskottet hade, enligt min åsigt bort helt enkelt, med erkännande af Sverges förpligtelse att gemensamt med ölriga garanter af wienertraktaten fordra tillämpning af de i samma traktat bestämda vilkor, endast och allenast på den grund afsty bifa!l till de väckta motionerna, att utskottet var förvissadt derom, att den svenska regerinsen i förevarande fråga handlar på det sätt, som med Sverges värdighet är öfverensstämmande. Häruti instämde Johannes Magnus Lundahl från Skaraborgs län.