Aftonbladet – 24 april 1863, sida 3

sg pedantiska fraviiet mäkta obenäget? : Jag insef iske hvarföre den mest I upp digbet i en strängt vetenskaplig undersökning icke skulle då och då på sitt rätta ställe få sara med skämtets behag förenad: Rosenkrantz, 1; ) s. XXIX. i Ju längre jag jet mig n den meningen, som skulle disputationer, hvärsf begge de sö12 ha tillräckligt många och tillräckligt väl. e exompel it anföra, uteslutande eiler st böra detta tillfälle afses, desto mäste jag lägga på begge desse lärde t åtagalagda skicklighet såväl för irda yrken i allmänliet som särskildt för den ifrågavarande befattningen. ytosten Olbers förmån andrages af förAL fae, att han alltsedan sin anställning vid rsitetet hufvudsakligen egnat sig åt den praktiska teologien, och under flera år förestätt den profession till hvilken han nu anmält Big som sökande. Pet kan ieke annat än lända honom til heder, hvad efter handlinAnnde är 1 tillfälle att tillägga, att — 1852 stått den teoretiskt tionen och 2551 höstterminen åt tik och moraltev!ogi, sörsspecimen, äfren2 filosofi pr fe dessutom studerat som han bestred prof onen i kyrkohistoria delar af 1850 och 1260. idare har prosten Olbets två gå id upprättandet af förslag till profe: ik och moralteologi samt en gång till teolog sbefattning blifvit sin nuvarande medsö föredragen. framför hvilken han äfven i akademisk tjenstebider har ett icke obetydligt företräde. Till särskildt företräde för doktor Skarstedt har anförts hans feråriga utöfning af predikoembetet? och hans ofta berömda praktiskt homiletiska skicklighet, som förklaras ganska utmärkt, så ock hatis oattröttliga arbetsamhet, bevittnad genom en stor mängd utgifna skrifter af omvexlande innehåll, homiletiskt, liturgiskt, kyrkohistoriskt, exegetiskt, arkeologiskt; stundom i flera upplagor, af känd brukbarhet för den allmähna undervisningen, samt slutligen den ledighet, gör alltid utmärker hans muntliga föredrag. Dessutom vitsorda handlingarne, att han förestått professiori i dogmatik, i pastoralteologi och i kyrkohistoria, dock icke i så lång td som hans medsökande. Tillika är det kändt, att han i det stift han ursprungligen tillhört, ifeåt sin första embetstid åtnjutit, icke allenast som predikart mtan äfven såsom enskild själasörjare, ett stort anseehde och varit i dessa hänseenden sökt älven ifrån andra orter än sitt egentliga arbetsfält; likaledes att hans förelisningar ända ifrån hans docenttid vari hörda och besökta. Deremot är proster Olbers med sina särskilda anlag icke vänd åt det prektiska, har såsom kyrkoherde vida mindre egnat sig åt predikande och embetets öfriga göromål än som för eh beredelse till professionen i pas oralteologi hade varit kligt, här, under sitt stora och jofvärda bemödande att uttrycka sig rätt, sett sig i saknad bi al den ledighet som är nödig för att icke genom långa uppebåll emellan orden uttrötta ren, och den ledighet som fordras för at vid ett förhör kunna Jämpa sig efter de E andes oppfattning och förmåga. Skulle man vid alla j r a uteslutande afseende på ähöra t, så skulle man stundom beröfva sig gagnet af de lärdaste mäns arbete och emot dem och den lärda veriden begå stora orättvisor. Men till en praktisk teologisk profession måste man föredraga en utmärkt pri dikant, kat j are, der en Y står att erhåll hans medsökande, som har funnit til ådagalägga sina kunskaper och sin fö måga genom goda skrifters utgitvande och bland annat äfven genom speciminerande för en teologisk doktorsvärdig inför domare som för utmärkt lärdom äro vida berömda. På anförda grunder förordar jag till erhållande at härstädes lediga profession i praktisk teologi akademiadjunkten, vice kontraktsprosten, kyrkoherden doktor C. W. Skarstedt. Lund den 17 December 1862. Underdånigst Joh. Ierm. Thoman