Aftonbladet – 23 april 1863, sida 3

från Schröderheim till konungen af den 9 Mars 1784 (infördt i hans ?Anteckningar?, sid. 207), hvilket i några få ord gilver oss särdeles goda kommentarier till sakens rätta förstånd; detta bref får sin vigt deraf att det, med afseende på här ifrågavarande sak, punkt för puakt uppehåller sig vid allehanda heter, hvilka uppenbart blilvit genom sina gifva fakta meddelade från Italien. Sålunda yttrar Schröderheim: E. M, lärer ej ännu inHäta någon underdänig lyckönskan tiil pretendenten3s offerter, men både som undersåte och frimurare torde jag få betyga min glädje r ett godt slut på cn gammal negociation och önska att E. AM. äfven i den profana veriden må deraf njuta er Det tyckes of dessa ord vara allde.es tydligt, alt om ej konungen sjelf, dock någon af hans omorning anförtrott Sc! eim diverse om de nyss slutade und garae i Florens och t förstå, alt pretendenten j till tack för visade tjenster Softereratt konungen något, hvarigenom den fgamla negocia, tionen nu blifvit bragt ull ettönskadtresuitat. Man kan af sammu bref se, att Schröderhejws korrespondent, om än aldrig få aktningsfusl g ut emot Carl Edward, så ofia förhållandena på stället fordrade det, dock tegit till någon del sin skada igen den för roliga korrespondensen, samt i denna skildrat de: gamle Stuart efter nauren och rört vid ömtåliga strängar. tDet hugueiigt, — skrilver nemligen Schröderheim — att den visaste (pretendenten) parit nykter, fast han icke varit upplyst. Konungen sjelf har, ati döma efter denna Sehröderheims hänvisning till utiryck i erhällna bref från Florens eller Rom, törmoden gjort samma erfarenhet, som Borgenerna förut, att pretendenten i sjelfva verket icke var något frimurareljus, fastän chef för hela maconneriet, och det är lika uppenbart, alt frågan om Carl Edwards utvecklade smak för eypervin varit utan all omsorg berörd i vissa skrifter till Schrölerheim. (Slutet följer.)