Aftonbladet – 23 april 1863, sida 3

blott ogeneradt pretendentens bjudningar. utan erbjöd sig äfven att genom sin minister i Paris, Staöl, söka beveka franska hofvt till att förbättra den gamle mannens ekonomiska författning; Schröderheim talar dessutom om en magnifik present i penningar?, som kungen ar egen kassa lät tillställa pretendenten för alt rädda honom ur en ögonblicklig ytterlig enhet; Gustaf gjorde sig ändtligen äfven till medlare mellan Siuart och hans gemål för att tillvägabringa det för begge parterna både lyckligaste och mest hor netta slut 1å ett förHållsnde, som temligen mycket nörmade sig ;dalen; han satte sig till den ändaniberöring med kardinalen at York (Stuari), presidentens broderi Rom, äfvensom till Louise af Stolberg sjel, och det var just genom dessa hans gärder det ändtligen I Mars 1784 kom derhän, att pretendenten afgaf en förklaring, enligt hvilken han ?uten alla vilkor gick in på en fullkomlig tkilsmessa från sin gemål, hvarpå franskt i tade sig till att för framtider af Alpanico en pension a och då francs. Detta låter sig vu visser änka, atl allt det intresse den svenska monarken sålunda visade en man, hvilken af alla andra var bortglömd och hvars ålderdom för öfrigt iramsläpade sig i en sådan cynism, att det i hvad fall som helst endast var få som hade sjelfbeherrskelse och att ännu vidkännas honom på öppen gata, endast cgde sin grund i ren menniskokärlek nog i en långväga erinran om hvad Carl Edward en gå för längesedan varit. Emellertid berättiga oss redan Borgenstjernas oivan berörde rapporter från Fiorens till det antagandet, att fven helt endra motiver verkligen blandade sig i detta Gustals deltagande för grefven al Albanien, och det fattss icke ytterligare antycningar från andra håll, bvilka än mera styrka trovärdigheten af BSchröderhiems så indiskreta sqvaller ur skolan engående det rent frimureriska syftemålet med kungens reea till Florens. Vi hafva straxt ett bret