Aftonbladet – 22 april 1863, sida 3

MÅNDAGENS AFTONPLENUM. Ridderskapet cch adeln. Diskussionen öfver wniversitetsfrågan. (Slut fr. gårdagsbladet ) Frih. H. Hamilton ansåg i likhet med grefve Anckarsvärd att utskottet bordt egna frågan större uppmärksamhet och icke blott stöda sig på det torftiga skäl, som ligger uti bristande medel. Äfven tänkte han lika med grefven att när det gäller ett af de högsta intellektuella ändamål man icke bör sky skuldsättning samt att hufvudstaden har anspråk på ökade tillfällen till bildning. Men helt annat vore att flytta oniversitetet. Upsala och Lunds universitet utgöra en nödig slutpunkt på den förberedande undervisningen, i det man der bibringas högre teoretisk bildning och afslutar sin kurs med aflagda examina; det blefve svårt att flytta en anstalt för så bestämda ändamiäl. Lika med frih. Alströmer trodde talaren äfven att föräldrar kulle hysa större farhågor att skicka sina söner Il hufvudstaden än tll Upsala, och egde han nnu sjelf några söner, som behöfde sändas till universitetet, skulle han dela denna fruktan. Ännu gå största delen af studenterna ut ur de: obemedlade klasserna och en fattig yngling dra-. ger sig lättare fram i Upsala; redan hyrorna i Stockholm tro betydligt dyrare. Derjemte finnas i hufvudstaden större faror för sedligheten. Afven lärarne skulle drabbas af ökade Jefna kostnader, så att deras anslag måste förh Dessutom vore Upsalanamnet alltid svensken och hade i utlandet tillvunni ning; det vore påkostande att på hufvudstadens fördel ruinera en s bildningsanstalt. Deremeot öfverenss ren helt och hållet deri att populära före ar borde hållas i Stockholm, och sådant kunde ft ske om man liksom i London sammanträdde och subekriberade härt5r. Man hade der ansett denna utväg limpligare än att ditilytta något af de närbelägna nniversiteterna i Oxförd eller Canterbury. Kostnaden blefve obetydlig; subskribenterna behöfde endast garantera lärarne att. de ej lida förlster. då en måttlig inträdesafgift borde erläggas. Man bade sagt att Sverges befolkning icke behölver flera universiteter. Från en helt annan synpunkt sågo likväl de stora Wasakungarne denna sak, när de inrättade nya universiteter i de eröfrade provinserna, oaktadt befolkningen icke var hälften så stor som nu. För sin del trodde talaren att ett universitet på Sverges vestra kust snart blir en oafvislig nödvändighet. Yrkade bifall. Frih. v. Kramer önskade äfven populära föreläsningars hållande i hufvudstaden. Men cn hitflyttning af universitetet innebure en förmin ning i kontroller samt vore olycksbringande sedligheten och kamratskapet; det skulle då vara bi med det glada och tria studentlifvet. Talaren, som fann det besynnerligt att man just nu ifrade för flyttningen, när det sig att den studerande ungdomen allt lifligare intresserar sig för vetenskapen, röstade för bifall. Grefve E. Sparre klandrade skarpt utskottets förfarande. Behofvet af ett universitet i hufvudstaden bade ingen förnekat; vill man hålla jemna steg med det öfriga Europa, måste bildningen koncentreras och icke gräfva ner sig i småstäder Helt annorlunda var förhållandet, när wuniversiteterna stiftades; då var vetenskaINR ståndpunkt sådan, att dess idkare ansågo sig ehöfva för sina forskningar draga sig tillbaka i lugn. Nu sammanhänga vetenskaperna närmare med hvarandra och med det praktiska lifvet. En bland de väsentligaste fördelarne af universitet i hufvudstaden vore att lärarne finge tillfälle att umgås med andra här boende vetenskapsmän. Sjelf hade talaren i Stockholm gjort sina egentliga studier och skulle fröjdat sig om han dervid haft tillfälle att umgås och utbyta tankar med juridiska vetenskapsmän, s som det kunnat ske ifall en juridisk fakultet! härstädes funnits. Står Upsala jemnhögt med! alla andra universiteter, åtminstone är det icke, idisk bildning; talaren hi besökt andra universiteter, der denna ovilkoriigen vore högre ir. Vid hvarje led i 1 den juridis kulteten anm i två sökande. Icke kan det på förmågor. icke här ett tillräckligt antal jurister, som vill: egna sig åt grundliga studier? Sverge har jui förra dagar haft de utmärktaste rättslärde och sådana finnas ännu. Men orsaken till det ofvannämnda förhållandet är att man icke vill draga måe tala