Aftonbladet – 22 april 1863, sida 2

Förslag till ombyggnad af Stockholms Stad Inom broarne: . Sådan är titeln på en af byggmästaren hr A. E. Rudberg, under de sista dacarne af förlidet år, utgifven och af plankarta öfver der n.a regleringen åtföljd broschyr, hvilk behandlar ett för landet i Remen, men ör Stockholmsböer isynnerhet behjertansvärdt ämne. . Modellen till det ur br. Rudbefgs fantäsi framsprungna, nydanade StobRholm, i och för sig ett verkligt litet konststycke, en till ella sina minsta yttre detaljer fullt utarbetad stad på en yta af eirka fyra qvadratalhar, förevisas sedan elt par månader offentligen i Kongl. operahuset, en tr. upp från Arsenalsgatan, och är troligen redan för längegedan bekant för de flesta af åra jå ; e inom Diockhe ilka intrag: a för stadens framåtskridande ociu förskönigg. Dem åter, som ej gjort denna tssanta tekantskap, tillråda vi att icke, medan tillfälle dertill står öppet, försuttin ä ält göra densamma, så mycket hellre, som iften nu nyligen blifvit nedsalt under vissa dogar af veckan Och möjlighet sålunda keredts äfven den mindre bemedlade att föorskaffa sig ctt beerepp om huru vacker vår stad en gång skulle kunna blifva. Då vi nu emellertid måste antaga alt redan ett stort antal Stockholmsboer gjort sig hemmastadda med modellen, anse vi lämp ligaste tiden vara inne att offentligen redogöra för hr Rudbergs bok och derå fästa den elimänna uppmärksambet, fom den så väl förtjenar och som ensam kan göra det möjligt att den lilla vackra modellen en gång kan komma ait eltterbildas i stort, och Stockholm sjelft sålunda blifva en modell af en verkligt vacker stad. Det faller emeltertid af sig sjelft, att vår tidnings utrymme ej tillåter oss att följa förslaget i alla dess smärre detaljer; vi hafva endast att uppdraga hufvudkönttrerna och få för öfrigt hänvisa läsaren till sjelliva boken, som såjes i alla hufvudstadens boklådor för det billiga priset af 1 rdr rmt. Uti sjelfva inledningen till boken angifver förf. i korthet planen sälunda: Staden inom broarne skulle ombyggas till hvad den af natur och läge är bestämd att blifva, men pu endast till en viss grad är: tillsaäte för statens och stadens Yerk samt för den stora handeln och industrien, med ett örd för allt som kräfver ett centralt läge. Här rdras derföre, till och med i högre grad a eljest, breda räla gator med trottoirer, ppna platser, sammanbiudningsbroar för den sade trafiken m. m. Denna stadsdel komme således att egas af staten och staden samt af den enskilda rikedomen och förelag. samheten. Haudelskontor, butiker och magasiner för kramvaror, specerier och dylikt komma naturiigivis att upptaga bottenvåningarne och troligen äfven ofta första våningarne. Vidare skulle här uppstå en mängd hoteller för resande, och slutligen skulle denna utmärkt vackra stadsdel, belägen mellan Saltsjön och Mälaren samt bebyggd med palaislika hus, erbjuda boningar åt de högre embetsmännen och de affärsmän eller andra, som för sin verksamhet behöfde eller eljest önskade bo i medelpunkten af staden. Sedan förf. sålunda i största korthet gjort läsaren bekant med planen för stadens ombyggnad, öfvergår han till en fframställving al de skäl, som kraftigast tala för en ombyggnad af staden mellan broarnet. Dessa äl äro al tvenne slag: sanitära och esteka. Ur sanilär synpunkt viser förf., stödjande sig på yttranden af både inoch utländska iktoriteter och hänvisonde till hvars och ons egen erfarenhet om den inre stadens beskaffenhet, huru förderfligt den dervarande förskämda luften, det dåliga dricksvattnet och de m trånga bostäderna måste verka på invänarnes kroppsliga helsa, samt huru denna stadsdel sprider in sjukdomsalstrande atmosfer till de ga sladsdelarne och utgör en plantskola för sjukdomar, hvilka vid hvarje lyttning utplanteras i de öfriga församlinsarne. Författaren visar vidare, huru till ljd af frändskapen mellan fysisk och moalisk orenlighet, denna stadsdels mörker och smuts draga till sig samhallets moralika drägg och uppamma laster och brott, vilkas idkare till andra stadsdelar sedan utkolportera sina mörka läror. 4Ment4, säser författarer, sedan han genomgått de saitära skälen, ?om det sålunda är en sanling — och vi trotsa hvem som helst att vevisa motsateen — att staden inom broarne r en härd för sjukdomar och död, för later och brott, som sedan sträcka sitt olycksligra inflytande till de öfriga stadsdelarne, m — säga vi — detta är en obestridlig anning, hvarföre då dröja att nedrifva denamme, hvilket ändock förr eller sednare våste ske, och i stället uppföra en stad, der elsa och dygd kunna trifvas? Hvarje dags ppskof köpes med förlusten af många meniskors kroppsliga helsa och andliga trid!4 Jien tvilvel mäste ockeå hvar och en gilva örfattaren rätt i hans omdöme om den inre jadens osunda beskafleubet. Just här liger den hufvudkälla, hvarur de sjukdomsmnen framqvälla, hvilka göra Stockholm, ots dess af naturen så sunda läge, till den sundaste stad i Europa, och förrän denna älla tilltäppes, lär väl förhållandet, oaktadt Illa emärre sanitära förbättringar, icke helr blifva annorlunda. . Författaren öfvergår derefter till de skäl, om ur estetisk synpunkt tala för en omygenad. I spetsen för sitt resonnemang äller författaren äfven här ett yttrande af a auktoritet i dylika frågor, nemligen ett tat ur Wagners Estetik der Baukunst. Förtiaren bevisar med historiens vittpesbörd oningen af Wagners yttrande, att ?hvarje rk af byggnadskonsten är för kommande 2ter ett minnesmärke at sin tid, uti hvilss