Aftonbladet – 22 april 1863, sida 2

Grönlund och denne sade Allon motiverna till såväl sitt som Beatas uppförande. Den sistnämnda hade, ledd afsin moders: kärlek, velat rycka Allon ur en fara som kunnat beröfva honom Gurli, ifall han fort. farande fått öfverlemna sig deråt. Beata hade äfven med sin menniskokän. nedom insett, att uppväckandet af Gurlis svartsjuka var det bästa medlet, hvarigenom Gurlis känsla kunde stegras; emedan menniskan vanligtvis älskar högst det hon fruktar att förlora. Beata frågade sonen om ej hennes bref åstadkommit önskad verkan, så att Gurli visade honom en större ömhet än hittills, något som Allon icke kunde förceka. Beata vann genom detta en ökad betydelse i Allons ögon, och han måste erkänna att modren egde en stor förmåga att spela på själens strängar, så att de gåfvo just de toner hon önskade framkalla. Grönlund sade att han hade fått sig bekant, det Gurli före sitt giftermål ämnade så disponera sin förmögenhet, att Ailon fick stort ingenting med henne. Grönlund framställde denna handling såsom en, hvilken röjde brist på kärlek, och derföre hade han, i sin omtanka för allt hvad som rörde Allons väl, ansett sig böra varna honom. Allon, som vid sin ankomst till Grönlunds bostad varit uppbragt, åhörde sin f. d. lärare med tankrull min: men då Grönlund vörjade tala om huru Allon borde handla, ör att förekomma det Gurli på detta sätt veröfvade bonom den rikedom, hvarförutan iktenskapet med henne måste blifva attberakta såsom en olycka, då tog Allon sin ait och gick. Han ville icke höra mera; han ville und7 desga onda ord, som uppväckte sådana kor i bans inre, att hans bättre menniska örkagiade dem. Ugsder det Allon med långsamma steg tervände till Birgersborg var hans inre ummelplatsen för så olikartade och stri