Aftonbladet – 22 april 1863, sida 2

SLUURIAVLN icon få April Napoleons taktik i polska frågan. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 10 April. Påskferierna ha ej medfört någon väsentlig förändring i den allmänna situationen. Den polska insurrektionen är allt annat än kulvad. Underrättelsen, att central miten utfärdat befallning att nllägga vapen, har visat EVA CL missförstånd, eller en beräknad lögn. Lelewel, som operetade ifödra Polen, såg sig kringvänd rep den bekanta, äfven af Langi begagnade taktiken, utt, gekom att splittra sitt folk, lura fender och smyga sig bort genom de öppna luckorna i den ryska krigsetyrkan, för att derefter åter samlad uppträda på en annan mötesplats. För diktatorn Langiewiex misslyckades, såsom bekant är, denna operation, hvaremot Lelewe! lyckligt undkom. Men det är ingalunda någon fråga om att nedläggt vapen, och resningen skall enligt el sannolikhet ännu gifva Ryssland mycket att göra. Afven den diplomatiska sitvationen är för polackarne vida: t man vanligen antoger. skall verkligen ba yttrat till Zamoisky, att om resniöoen upprätthålles till slutet af pril, skola gynnsamma utsigter öppna sig ör polackarne. Kejsar Napoleons än dröjande, än energiskt uppträdande karakter har åter rätt tydligt visat sig i afseende å den polska resningen. Den första underrätlelsen om insurrektionen hade försatt hofvet i Tuilerierna i stor uppståndelse. Mir tärpartiet kom märkbart i rörelte; tälnistern Walewski och hans vänner förde Polens talan med stor värma; kejsarinnan i spetsen för ultramohtanerna närmade sig de fordna mötståndarne. Men kejsaren förblef såsom alitid skenbart orörd, utan att likväl på hågot sätt nedstämma de i hans hörmaste omgifning framträdande förhoppningarne. Man hviskade i hans närhet om, att han ej glömt det ögonblick, då han en gång kallades till konung af Polen. Men Napoleon ville foo nskenligen ej i otid kompromettera gig: han väntade enligt sin temporiserande natur på ett tillfälle, som skulle tillåta honom att sätta häfstången i rörelse till Polens förmån, och det föreföll den uppmärksamme betraktaren, som om han ville befrämja detta tillfälle. Under detta första skifte ef frågan beherrskades ställningen af en osäkerhet, som återspeglade sig i den franska pressens något kyliga hållning. Då ankom underrättelsen om den historiska blunder, som Preussen begick genom att afsluta Februarikonventionen, Genast antog situationen en annan gestalt. Med en brådska, eom förrådde hans sanna sinnesstämning och till och med ådrog honom ett diplomatiskt nederlag, sökte kejsar Napoleon vinna England och Österrike för en gemensam not, som skulle affärdas till Berlin, hvilken not, om den blifvit antagen al de båda makterna, skulle haft till följd ett krig mellan Preussen och Frankrike med de andra makternas. deltagande eller åtminstone under skyddet af deras neutralitet. Den engelska pressens enighet hade bedragit kejsaren. Han räknade på klinglands understöd, hvilket han kanske äfven skulle ha erhållit, om han, i stället för att underhandia, genast energiskt och aktivt Uppträdt. Lord Russell vägrade, såsom man vet, att deltaga i kollektivnoten och önskade ett särskildt, om också på analog linie sig rörande uppträdande i Berlin och Petersbutg af makterna. England utfärdade för sin del ett cirkulär, som uppmanade undertecknarne of 1815 års fördrag att protestera mot dessas kränkning afseende å Polen. Nu trodde kejsar Napoleon sig vara bedragen och fruktade alt ha gått i mistning af den ryska alliancen utan något slags tillfyilestgörande ersättning. dan skref derpå sitt bref till kejsar Alexanler, hvari ett närmande ånyo till Ryssland örsöktes, men hvilket i det hela blef utan esultat. Emellertid vann resningen i omäng; den allmänna meningen uttalade sig ör Polen. Man sökte upphetsa det, i stälet för att hejda det. Larabits berättelse af len 14 Mars i senaten, hvars alla uttryck oro afvägda i Tuilerierna, väckte fölkänslan i den af kejsaren önskade riktninen, men lemnade honom på samma gång rihet att fatta sitt beslut efter eget val. Så notsvarade berättelsen det vanliga innehålet af de kejserliga talen. Man påstod till ch med, att denna berättelse flera gånger ndergått ändring, allt efter som underrätelser ankommo från krigsskådeplatsen. Det intryck, som prins Napoleons tal den 8 Mars gjorde, är ej glömdt. Han beröme isynnerhet England, hvars folk långsamt estämmer sig, men ej skall lemna dem i licket, som komme att ila insurrektionen I hjelp. Ministern Billault yttrade sig ida försigtigare dagen derpå, och då unerrättelsen om diktatorn Langiewicz neerlag nästan samtidigt ankom, desavuerae kejsar Napoleon sin kusin och förklarade enom ett i Monitören infördt bref, att Bil ults tal uttryckte hans verkliga tankar. etta bref liknade således, både hvad andningen och riktningen angår, det som jsaren förut skrifvit till kejsar Alexander, an att härigenom något stillastående i den r Polen gynnsamma rörelsen å Frankrikes da inträdde. Om slutligen ännu något tvifvel kunde refinnas, att den polska frågan ingalunda afgjord; så måste det undanrödjas af den in Petersburg inträffade underrättelsen, att ; yssland ställer hela sin armå på krigsfot h förklarar Kronstadt i belägringstillstånd. pona försvarsåtgärd kan visserligen förklad ; derigenom, att resningen ifven hotarde g ska provinserna och att de för handen va-, nde stridskrafterna ej längre anses förslå,j qväfva densamma. Man skall likväl ej! ENN mn VT EE