Aftonbladet – 21 april 1863, sida 3

När nu dessutom regeri haft så u ringen haff så stort förtro ende för folket att detsanima blifvit leniradt va pen a händerna, borde den väl mindre frakta er obeväpnad ungåom än t. ex. Göteborgs hela arekar. a invändningen vore den om de gu stavianska arfgodsen; hvilka ansett icke kunna tillhöra universitetet om det flyttades till Stockholm. I afseende på dönationers heled kunde ingen hafva större respekt än talaten. Uti vårt land bade varit praxis att testamen:en oci gäfvor till fymma suftelser icke blifvit ändrade om de ej vore stridatite mat lag eller om för hållandena väsentligen förändrats: Ynder den seåtiare omständigheten hade konungen oci hans rådgifvare noga pröfvat att ändringen icke stred mot gifvarens afsigter. Men i afseende på Gustaf Adolfs och Carl den XI:s gåftobref, hvilka talaren höll i handen uti afskrift, mötte nga väsentliga hinder att donationerna lika väl kände la ett universitet i Stockholm som Upsala; o gen utvisade att de blifvits RK till undervisningens befrämjande utan hufvudsakligt afseende på orten der den bibringades. Donationen vore för öfrigt intet testärrernte och det kunde till och med vara tvifvel underkastadt om den vore en enskild handling; den börjar t. Ck. med Vi och verkställigheten skulle ske geter och landshöfdingar. Derifinnes äfven nämndt ofx tiondet, hvilket icke unde vara en enskild gåta. Pe akademiska lärarne sjelfva höllo icke alltid så a på gåfvobrefveis bestämmelser; det hade icke varit så noga med att silja några hemman endast för en akademiefogdes Beqvämlighet. Talaren öiskade icke flyttningen för det att universitetet nu vore däligt tan tvärtom för dess förträfflighet, och emedan det i Upsala vore omöjligt att blifva hvad enhvar borde efitreträfva att vara, en student för lifvet. Röstade för borgareståndets bestut. Grefte ÅK. Hamilton hade såsom skolpojke och gymnasist äfven varit mycket ifrig för universitetets flyttning, men nu blifvit orsvänd: Såsom praktikus i hufvodstaden, genom besök vid främmande universitet och under sin tjenstgöring som akademisk lärare hade han funnit olägenheterna af ett hufvudstadsuniversitet betydligt öfverväga fördelarne. Talaren ville icke framdraga mera än ett par skäl. Studierna böra idkas i en stad, der de utgöra hufvudsaken, men sådant kunde icke ega rum i Stockholm med less många tillfällen till förströelser. Man hade sagt att familjelifvet i hufvudstaden skulle verka brädlande på den akademiska ungdomen, men det finnes en öfvergångsperiod i ynglingens lif, lå han uteslutande bör utbildas till medborgare. Det bästa stöd han då kän ega, utgöres af ett sodt och ädelt kamratlif, men att ett sådant kunde utbildas i hufvudstaden torde böra högeligen betviflas. Tidningsskrifveriet skulle ic zenom universitetets hitflyttning förbättras, och de biförtjenster ungdomen här kunde vinna, vore icke så stora, att man deiföre borde se bort från wögre fördelar. Åndan vid utlandets hufvudtadsuniversiteter befinnes ej Yara bättre än vid lem, som äro förlagda i småstäderna, och talaen vågade tryggt påstå att Upsala icke står tillvaka för något universitet i hela verlden. Den föreslagna flyttningen vore dyrbar i dubelt hänseende, dels genom de stora omkostna; lerna, dels derföre att man ville kasta bort nåsot, innan man visste hvad som kan fås i stälet. Ett försök kunde göras med att bilda ewt mniversitet i hufvudstaden; Sverges folkmängd ore icke mindre än att gerna ännu ett sådant unde finnas; uti Bajern, Holland, Baden, ;chweiz och Belgien funnes ett proportionsvis nycket större antal. — Talaren, som förut förlarade sig icke ämnat motsätta sig en utreding, slutade dock med att yrka bifa!l till beänkandet. I samma anda yttrade sig frih. C. J. Aströmer, wilken nämnde det vara ett faktum att förälrar skulle hysa större farhåga att skicka sina öner till ett universitet i hufvudstaden. frame ll de betydliga kostnaderna, men ville icke afva någon utredning. (Slutet följer.) fInaändt y