a VT HOV NN Platen icke besvarat hans interpellation rörande Janmark. Pri. af Ugglas talade för ntskottets förslag af ekonomiska skäl och visade med uttiysk ur hr Brakels motion att han vid dess afgifvande förordat pansarskepp i likhet med La Gloire. Hr Erakel sökte åter försvara sig, hvarefter hr Skogman ånyo fick ordet och bland annat fäste ståndets uppmärksa t derpå att den förre äfveb under den diskussion, somj föregick i hans motions remil:erande, flera gånger nämnt La Gloire såsom ett verkligt mönster. . Sedan derefter hr Blomstedt, enligt hvad vi tyckte oss uppfatta, förordat K. M:ts proposition oförändrad, förklarades diskussionen slutad, och ifölls utan votering punkten med det af grefve von Platen föreslagna tillägg. Enligt förut fattadt beslu manhang med denna punkt sammansatta stat och ekonomiutskottets betänkande n:o 8, hvari tillstyrkes att rikets ständer till K. anhällan, de M:t täcktes taga i öfv de, huruvida icke, utan skada för Y någon del af båtsmanshållet kunde hållas vakant, samt de derför inflytande medlen användas dels till förhyrande af matroser för sjötjensten, dels till ökad öfning för flottans öfriga manskap, samt att K. M:t i sådant fall ville till rikets ständer aflåta proposition i ämnet. . . Häröfver uppstod en långtrådig diskussion, som fortsattes till kl. ,, 4, då ståndet åtskiljdes. För bifall uppträdde hr Prakel, hvilken dock till en början önskade att K. M:t måtte kunna utan ständernas vidare hörande vidtaga den äskade åtgärden, hrr B. Liljehoök, Nordenfalk, v. Koch, och Mannerskanz samt grefve K. Posse. Många och olikartade voro de skäl som anfördes, dels ur militärisk synpunkt, dels emedan man ansåg billigt att hågon lättnad bereådes det genom båtsmansindelningen hårdt betungade Blekinge m. m. En bjert tafla framställdes af flera bland dessa talare öfver det moraliska och fysiska elände, som medföljde denna institution i sitt nuvarande skick. För afslag talade reservanten frih. B. A. Leyonhufvud, grefve C. G. Mörner, frih. Sprengtporten och hr Rosensvärd. Såsom skäl framhöllos dels att hela skrifvelsen vore öfverflödig, dels att man icke borde, särdeles under nuvarande tidpunkt, vidtaga någon indragE i vårt försvarsverk. Om äfven båtsmännen ej dugde till sjömän, kunde de åtminstone användas för kustförsvaret. Den af motsidans talare uppdragna skildring ansågs äfven i hög grad öfverdrilven. På grefve Mörners begäran anställdes votering och bf ls betänkandet med 52 ja mot 30 nej. Eorgareståndet. Ståndet fortsatte på eftermiddagen diskussionen öfver bankoutskottets betänkande n:r 32, med förslag till inrättande af en allmän affärsbank under namn af Sverges allmänna bank. Anmärkningarne vände sig under eftermidda. gens liksom under förmiddagens plenum hufvudsakligen kring de tvenne punkterna, om det vore förenligt med grundlagen, att genom utbrytning från rikets ständers bank organisera en bankinrättning, öfver hvilken man tillät regeringen att jemte ständerna handhafva styrelsen, samt om denna bank i alla fall skulle fullkomligt uppfylla sin bestämmelse utan att enskilda delegare finge ingå deri i den proportion att dessa egde hälften af densamma och staten den andra hälften Dessutom förekommo under diskussionen flera smärre anmärkningar mot det här framställda förslaget, såsom att tvenne sorter kreditsedlar lätt skulle framkalla trassel och oreda, då t. ex. agio kunde uppstå på den ena sortens sedlar, men ej på den andra; att för realisationen ej genom denna förändring åstadkommes någon säkerhet; och att alltför många styrelser, direktioner o. s. v. komme att sköt nsamma. Dessutom ansåg man att denna fö:ändring för ingen del vore af behofvet så högt påkallad, att man icke kunde öfverlemna bestämmandet derom åt kommande ständer, särdeles då man kunde hoppas att snart genom representationsförändringens antagande svenska folket skulle vara sannare och bättre representeradt än nu vore fallet. Från andra sidan invändes, att det vore rikets fyra stånd mera värdigt att åt en kommande reresentation öfverlemna en sådan or:anisation ullfärdig än att hänskjuta den till densamma. Man påminte derom, att redan sedan länge behofvet af en bankinrättning, sådan som den här åsyftade, varit erkändt, samt att det här afgifna förslaget i hufvudsaklig mån stödde sig på finanskomitens förslag i ämnet. Emot den påstådda grundlagsvidrigheten anmärktes, att då grundlagen, som efter sin ordalydelse bör tydas, talar om rikets ständers bank, och åt ingen annan än rikets ständer inrymmer del i styrelsen öfver densamma, så kan dermed omöjligen menas all annan bankrörelse. Under ordet rikets ständers bank kan t. ex. aldrig innefattas Xallmänna svenska banken, Och besynnerligt vore väl, om rikets ständer skulle få i öfrigt förfara med bankovinsten och bankens fonder huru dem för godt syntes, men icke att använda dem till stiftandet af en ny bankinrättning. Emot påståendet om nyttan at enskilda delegares inrymmande i banken invändes bland annat, att man derigenom till de många öfriga riksdagsintressena skulle skapa ett nytt, som säkerligen icke blefve det minst mäktiga. Dessa och dylika åsigter uttalades under eftermiddagens plenum af hrr Lallerstedt, Björck, Gahn, Lemchen och Hedman, som alla önskade framgång åt förslaget, men likväl förenade sig i yrkandet om återremiss. Den motsatta sidan representerades af hrr Carln, Hierta, Isberg, Wallenberg, Henschen, Rinman och Muren. Vid votering mellan återremiss och afslag såsom kontrapropssition till bifall, segrade afslag med 33 röster emot 20. Hufvudvoteringen utföll med 20 ja mot 31 nej, hvarigenom betänkandet således var afslaget. Derefter följde ekonomiutskottets afstyrkande utlåtande n:r 111, i fråga om Upsala universitets förflyttning till hufvudstaden. En ganska animerad diskussion uppstod med anledning af detsamma, och utskottets betänkande rönte ett starkt och temligen allmänt ogillande. Detta träffade isynnerhet betäxkendet derutinnan att detsamma stöder sitt afstyrkande hufvudsakligen på ekonomiska skäl, liksom om man borde i en fråga af ett så mäktigt andligt intresse sky en ekonomisk uppoffring, då man likvisst aldrig har ondt om penvingar för befrämjande af de materiella intressena. Detta framhölls af nästan samtlige de talare, som yttrade sig emot utskottet. Bland dessa uttalade hrr Lemchen, Hjerta, Lovån och Fahlhem mera kortfattadt sina sympatier för motionärens förslag samt sin ö gelse derom att denna fråga redan anta turen af att höra till de frågor, som icke kunna falla. Mera mförligt yttrade sig hrr Ljungberg, Blanche, Björck och Lallerstedt. Man sökte nemligen ådagalägga att, äfven om man på ett aniversitet ställer blott den måttliga fordran af tt vara en skola för statens embetsmän och en examensanstalt, Upsala universitet nu ej fullkomligt uppfyller ens denna, men skulle långt bättre göra det om det vore förlagdt i Stockholm. Universitetets betydelse är dock ej in kränkt endast dertill. Dess lärare skola lemna bidrag till vetenskapens utveckling och kunna onekligen i det fallet verka långt mera i Stocksolm än i Upsala. Lärarne hafva här lättare ut göra sig bemärkta samt stå under noggranrare kontroll. Lärjungarne skulle fortfarande inse sig tillhöra universitetet samt äfven efter amen fortsätta sina studier. Universitetets rvaro i bufvudstaden skall väcka och allmänsöra intresset för vetande och vetenskap i allnänhet såväl genom professorernas föreläsninsar som ock i vidsträckt mån genom studenerna sjeliva. Och der hufvudstaden går framt i bildning, der går nationen också i spåren. Ir Blanche visade genom en beräkning att de konomiska skälen äfven såsom sädana cj vore f särdeles stort värde samt att kostnaderna för