Jen sådan hjelte och vi hörde nyligen er fstlämma från Schweiz uttala en längtan cf: ter hans uppträdande i verden. I) Bverges ställning är sådan, att i en upprörd tid vår frihet mycket lätt kon koroma i fara, ifall vi ha statsmän, som följa gammel slentrian och förlora sig i små saker, i stället för att i tid och i stort bevaka våra intressen. 6) Artikelförfattaren förvränger här på ett temligen oförsvarligt sätt Nya Dagligt Allehandas ord till en alldeles motsatt mening än den de alldeles påtagligen ha, endast för det syftet att framkalla ovilja mot Aliehandaförfattaren. Denne har just påpekat, att det aldrig mera kan komma i fråga att Sverge skulle lefva på Rysslands nåd. Alt deremot tidpunkter verkligen en gårg funnits, då en så neslig åsigt mer eller mindre gjort gig gällande, har Allehandaförfattaren påpekat, genom att erinra om mösspolitiken under den s. k. frihetstiden och det skamliga familjefördragets politik, som visserligen numera och för alltid är förbi, men hvars konseqvenser och traditioner dock otvifvelaktigt ännu spöka uti elt eller annat hufvud. 7) Det är verkligen förvånande att uti en artikel, hvilken framträder med så stora anspråk som denna Posttidningsuppsats, påja så lumpna bjelptrupper, som denna insinuation i afseende på den förmodade författaren till Allehandas artiklar. Vikunna icke gilla nämnde artiklar och anse dem, isynnerhet den sednare, i många hänseenden vara okloka; vi ha icke heller någon visshet om hvem författaren till dessa artiklar är; men det kunna vi dock opartiskt försäkra, att denne författare, att döma efter dessa artiklar, icke blott skrifver lika svenskt, utan äfven, med alla sina öfverdrifter, tänker och känner fullt ut så svenskt som Posttidningsförfattaren, kanske till och med litet derutöfver. 5) Denna förvrängning af Nya Dagligt Allehandas yttrande är på en gång så illvillig och så enfaldig, alt man näppeligen borde vänta någonting sådant annat än i en skandaltidning. Men äfven denna förvrängning har ansetts behöflig, för att öka oviljan mot författaren och dymedelst bidraga till att stegra reaktionen i sympatierna för Polen. 9) Författaren har då icke med synnerlig uppmärksarshet följt offentliga förhandlingar, bland annat icke sett något af den rentaf vedervärdiga skuggrädsla, hvaraf man ser åtskilliga uppenbarelser, så snart på riksdagen någon fråga, som berörer Sverges yttre politik, blifvit bragt å bane. 10) För vår del ogilla vi högligen alla anfallskrig, som icke utgöra blott en annan form för försvarskrig. Skulle ett europeiskt krig utbryta, derföre att Europas kabinetter icke vilja uppträda med enig kraft, så är det omöjligt att förutee vid hvilken tidpunkt och under hvilka omständigheter man kan bli dragen med in uti kriget. Det torde derföre icke vara obilligt ett fordra, alt Sveriges regering, i stället för att overksamt sc tiden an, genom allianser söker be(rygga sin ställning för alla eventualiteter och på förhand försäkra sig derom att, om vårt deltagande i et förr eller sednare kulle bli en nödvändighet, vi kunna påräkna så stort materielt bistånd, att uppoffringarne icke blefve alltför ?oerhörda?. 11) Här framträder ånyo denna förvrängningskoast, som användes för alt låta för. faltaren säga raka motsatsen af hvad hanl: verkligen sagt och menat, endast för att mot honom väpna indignationen. 12) Skulle vi vänta med att göra någoning, för att befrygga vår ställning, ända tilldess vi sjelfva ha kommit derhän, att vårt tädernesland redan lider under ett utländskt ok eller förtryck, så kunde det lätt bli för sent alt länka på den saken, och arbetet kunde bli något dyrt och långvarigt. Polens historia under de sednaste 100 åren är tillat lärorik i detta hänseende. 13) Detta tal om Cavour förefaller fast begripligt. Under hvilket utländskt ok led väl konungariket Sardinien, när Cavour blef tetta lands premierminister och började utsasta sina planer för framtida storhet och rygghet? I samma allmänna förnufts namn, om författaren åberopar, fråga vi: om nåson betviflar att dessa planer redan då föreäfvade Cavour, när han under Krimkriget löt sig till vestmakterna mot Ryssland; om ågon kan föreställa sig att en Cavour skulle agt eller tänkt, att Polens sjelfständighet r blott och bart andras intressen?, en ak, som slätt icke rörer oss, eller om nåson kan påstå att Romagnan och Sicilien nåste ligga Sardinien närmare om hjertat in t. ex. Finland oss? 14) Här framträder temligen klart och förtäckt hvad som viredan antydt vara den nnersta meningen med hela denna artikel. Jppträdandet mot den supponerade krigsystnaden, mot den halmgubbe förf. sjelf Onstruerar under benämningen at Sinitiaiv till anfallskrigt är endast en kärkomnen anledning, för att söka på omvägar så förmärkt inpregla den satsen, att Polens de icke det ringaste angår oss, och att söka ramkalla en sådan reaktion i sympatierna ör Polen, att det allmänna tänkesättet icke nålle tvinga regeringen att ens på diplomaisk väg uppträda med något allvar till förnån för Polens rätt att lefva — en sak som lott berör andras intressen !x ESS UTRIKES. ENGLAND.