Den 5 Augusti 1772 slöt Maria Theresia, )sterrikes kejsarinna och Ungerns konung, len nesligt ryktbara traktaten med Ryssand och Preussen, genom hviiken Polens örsta delning blef en fail accompli. Iden värtill, utgången från Berlin, hade blifvit agen i faderligt sköte af det österrikiska abinettet, d. v. s. af den då allsmäktiga sterrikiska diplomaten furst Kaunitz; Ryssands och Preussens statsvisa krönta hufvulen fanno den passande tidpunkten vara anc, Maria Theresia skref under hvad hen1es pudrade, doftande och i fransyska fraer girligt docerande minister lade för henne I sjelfva verket egde då för tiden hela detta system alt sinsemellan mer eller minIre broderligen dela länder och folk snarare sarakteren af ett ganska enkelt och väl annett arrangement, än af en undantagsitgärd, till hvilken man gick med några slivarsamma skrupler. Europa hade jemnt 30 år förut sett de mest storartade anslag af iknande art korsa hvarandra; man hade bevittnat Frankrikes dristiga plan till delning st hela den österrikiska monarkien, Fredrik vf Preussen hade ganska riktigt på egen hand delat åt sig litet af samma lösa mor narki, Maria Theresia sjelf hade till gengäld ett ögonblick umgåtts med väldiga tankar om att dela Preussen. Detta att skifta och skära åt sig, alt tranchera ett land, steken på ett gästabudsbord, och lägga ett stycke af ett folk på hvar tallrick, hade nästan blifvit en häfdvunnen tradition; nationalitet, historia, folkrätt, betydde intet inför denna dynastiska banditpolitik, hvilken helt kallblodigt röfvade på allmän landsväg å ljusan dag eller med räfvens behändighet stal om natten. För sitt samvete hbjelpte man sig i de flesta fall med ett slags relatif morel och med dessa sofistiska hjelpme del, som kallas högre politiska konsiderationer; vanligen var det nödvändigheten, någon gång var det äfven äran, som åkallades utt bära ansvaret för dessa våldsbragder. Det var sålunda äran?, som bland annat förestafvade den 4store Fredrik? i Preussen att i förening med Katrina at Ryssland spe kulera i en delning ar Sverge samtidigt med ett man delade Polen år 1772, en spekula-tion, enligt vanligt språkbruk, lisa oförskämd och nedrig, som dumdristig och nästan van: vettig, men om hvars faktiska tillvaro och beskaffenhet den intressanta fCorrespondance inedite relative a Ihistoire de Suede 1772— 80 (nyligen i våra läsares minne återkallad), lemnar ojäfaktiga vittnesbörd. Anreu