Aftonbladet – 18 april 1863, sida 3

nga a mig 1 tal och i ; skrift, att rörande min åsigt om ordnandet af i Sverges sjöförsvar upptaga de närvarandes tid. i Under det att jag anser mig, enär någom vederläggning icke al någon af alla bland dem som lyttret sig blifvit ens försökt, berättigad fortfaj rande artagas såsom sanningar qvarstående de i motiver jag lagt till erund för mitt underdåni ga tillstyrkande af det 1 den kongl. propositioj nen framställda förslsg om eXeteisanslagets delining: I lön fullständigare öfning för hvar ech en I de ; delar af tjensten honom i statens tjenst tillkomi mer, och I En ändamålsen!igare hushållning med statens ; medel, j ; ber jag blott i förbigående att få yttra mig med anledning af de under öfverläggningen uttalade jåsigter om sjumanskap. Det är nödigt att i denna som i an.ra frågor, hvarom tvistas, göra I sig reda iör hvad hvar och en menar med de ; uttryck som af honom begagnas. Menar man, : hvad som i allmänhet antages, den prakti;ska förmågan att, under alla på ett, verldshafi vet befarande, fartyg förefallande omständighe;ter kunna reda sig, så har man otvifvelaktigt fiätt uti att en d lik förmåga icke står at erhålla på de till trånga farvattens och skä:gårdars försvar mest lämpliga fartyg; men lika visst måste man ock erkänna att de der tro åtminstone icke af behofvet påkallade, men jag tar mig friheten till dem, som talat emot den föreislagna delningen af exercisanslaget och särskildt till den talare, hvars utmärkta sjömanskap jag , är i tillfälle vitsorda på grund af det erkännani de deraf han vstat försvärfva sig i den engelska flottans tjenst såväl som af egna kamrater, och , som lifligt klandrade det af en föregående talare fälda uttryck, att en tioärig öfning på ett fartyg likt Monitor gjorde den som erhållit densamma lämpligare för tjenstgöring aerpå under krig än om han på verldshaivet förvärfvat sig utmärkt sjömanskap, hemställa, om icke den enda rätta slutsatsen af en sådan i sig sjelf så fullkomligt riktig tankegång och uppfattnin som deras, ; måste blifva just hvad de m:tarbeta, anslagens användande till olika öfaing för oika iramtida behof. . Jag vågar dock fösta uppmärksamheten på den i grad af både bekantskap med sjön och det mod I att trotsa faran som ingen lärer förneka eges af Bohusläns lotsen och Blekings-fiskaren, och jag vågar med lika mycken visshet påstå, att ingen skulle tveka att ombord på deras fartyg i farans stund lemna dem, företrädesvis framför den med det stora fartyget på öppna sjön fört ogne, sitt fulla förtroende, som att denna öfning på egna kuster för kustförsvarets besättningar är den mest ändamålsenliga och nödvänd Ett yrkande det staten borde anlägga verkstäder för byggande af sina fartyg torde bäst bemötas med den anmärkning att dyrbara anläggningar för byggande af ett antal fartyg, svårlgen stort nog att gifva jemn sysselsättning, ani icke för det närvarande af behofvet påkalade. En annan anmärkring rörande det oriktiga af att under innevarande år verkställa öfningar med kanonjoliar, ehuru man r besluten bygga andra fartyg, tar jaz mig friheten att framhålla, mera såsom ett bevis på den lifliga känsla med hvilken man omfattar hvad man anser vara det rätta, än som påkallande rättelse inför den mera Jugnt tänkande och för att få tillfälle å min sida uttala den åsigt, att jag ännu icke är beredd tillstyrka, att mn skulle, genom att helt och håilet afskaffa ifrågavarande fartyg, afsäga sig fördelen af att lägga grofva kanoner på 3 å 4 fots vatten, ett djup hvilket de, snart sagdt omöjligen, kunna nalkas af fartyg som färdats öfver hafvet. Af hvad jag nu yttrat, synes att jag måste i hufvyudsak önska bifall till statsutskottets betänkande, men jag bör redogöra ej mindre hvarföre jag kan hafva blifvit berättigad göra detta. oaktadt den betydliga nedsättning som blifvit föreslagen i det äskade anslaget för nybyggnad, än äfven för de punkter jag önskat skulle hafva blifvit annorlunda uppfattade, Med hänsyn till den första frågan bör jag då erkänna, att vid den tidpunkt, då den kongl. propositionen uppställdes, ansåg man sig ovilkorligen ega skäl att fästa större förtroende till de så kallad e pjnsar. fartygen af större dimensioner än, till följd af sednare tiders försök, de visat sig förtjena, till bevis hvarå må anföras att man nu genomskjuter plåtar af så tjock beskaffenhet, ända till 7, tum, och till följd deraf så stor tyngd att intet fartyg torde konstrueras som kan bära dem. Följden häraf är ock att, utan att ölvergifva åsigten om nödvändigheten tör Sverge att, så snart lämpligen ske kan, bereda sig möjligheten af att med fartyg af någorlunda motsvarande beskaffenhet uppträda på ställen, mera afli från våra kuster, än sådane för hvilka farty lika the Monitor egna sig, torde dock vara lämpligt att icke genast företaga byggnaden af dylika och således rätt att icke vidare söka erhålla en summa, som, under svårigheten att på alla håll fylla statens behof, för annat ändamål möjligen behsfves. Af vigt är dock att de af utskottet vid beviljande af denna summa föreslag na vilkor ej kunna så tolkas, att hinder skulle uppstå för användande af hvad som erfordras till ångfartyget Gefles anbefalda reparation, enär sådant icke kunde uppskjutas om fartyget skulle kunna användas i år, och torde derföre vid slutet af det sidan 12 föreslagna beslut böra tilläggas: dock så att af dessa sammanlagda anslag äfven böra bestridas kostnaderna för ångfartyget Gefles nu under arbete varande reparation och förändring. Den äskade ökningen i anslaget för båtsmännens beklädnad kan jag icke anse varit riktigt att afstyrka, då, om å ena sidan man visserligen kan säga att summan icke är stor nog att öra välla allvarsamma och störande ledsambe ter, man å den andra icke lärer kunna anse att den är betydlig nog för att hindra rikets ständers bifall till ett anslag, afsedt hufvudsakligen att bereda ordning och redbarhet i statens angelägenheter. Nödvändigheten af den föreslagna delningen af exercisanslaget torde jag icke vidare behöfva utveckla; men visserligen hade jag önskat att den föreslagna proportionen blifvit bibehållen, eburu ingen egentlig svårighet förefinnes att återställa densamma af andra medel, om K. M:t finner sådant lämpligt. Uttalandet af dennx nödvändighet är af behofvet påkalladt för att äga något stöd för förslag till vapnets delning, ehuru för närvarande rä:ta sättet och tidpunkten icke kunna vara annat än ganska svåra att bestämma. Att utskottet icke ansett sig böra tillstyrka nå gon åtgärd, med hänsyn till det väckta förslaget om skyldighet för hvar och en som uppnått pensionsålder utt lemna tjesten om han ansågs cke vidare kuana gagna densamma, beklagar jag, då dessförutom någon fullt tjenstbar Oofficerskår aldrig blir att räkna på, enligt hvad äfven utskottet erkänt; men då jag icke kan undå erkänna vigten af de anmärkningar som inom utskottet blifvit gjorda, hoppas jag blott att till en annan gång frågan kan blifva så utredd, att den gör sig förtjent af rikets ständers bifall. Af allt hvad jag nu haft äran anföra synes. sålunda att jag Ityndsakiigen och i de vigtigaste delar önskar bifall till statsutskottets ifrå gavarande betänkande. Det är naturligt attjag icke kan antaga mina åsigter skulle vara de enda riktiga, mea hvar och en torde medgifva, att de äro de enda på grund af hvilka jag kan hancila, och hafva de blifvit af konungen gillade, af rikets ständer understödde, återstår blott för mig att önska det min förmåga att verkställa må vara tillräcklig för att visa den tillfreds: lelse jag måste känna öfver att hafva varit i