Aftonbladet – 18 april 1863, sida 3

Öfverläggningen om Sverges sjöförsvar vid Rikets ständers gemensamma sammanträde. (Slut fr. gårdagsbladet ) Grefve A. v. Rosen ansåg tiden för flottans ombyggande vara för långt tilltagen i kongl. propositionen och klandrade att ej densamma upptager anslag till verkstäder för byggandet af jernfartyg; ty att bygga en flotta på de privata varfven vore omöjligt, emedan deras tid till fullo upptages för den enskilda industrien. Derjemte kom en annan svårighet, nemligen kontrollen; erfarenheten har visat att i utlandet olyckor och missbelåtenhet vari: följden af örlogsfartygens byggande vid privata verkstäder. En lycka är det emellertid tör oss att utlandet experimenterat före oss, så att vi deraf kunna draga nytta, och en egen omständighet att vi hafva att tacka en af våra egna landsmäns, ehuru på en främmande jord verkställda uppfinningar, för att v ej blifvit inledda i gagnlösa företag i afse å vårt sjöförsvar. Det tjenar dock ej till m att yttra sig om denna del utan vore att med förtroende lemna saken åt regeringen. Tal kunde för ingen del gilla delningsförslaget och visste ej rätt huru det kunnat ifrågakomma. Ej helier vore det underligt om, såsom föregående tal. yttrat, flottornas sammanslagning blifvit mera mekanisk än kemisk, då frågan om en delning ånyo litet emellan uppdykat och man ej underlåtit att flämta på lågan. Många af dem som stridde mot flottans sammanslagning finnas äfven qvar och hafva gjort sitt till Dertill kommer att den sammanslagna flottan ännu ej fått sitt bloddop. Tal. ansåg det vara stor skilnad mellan att vara en duglig sjöman och en duglig sjöoflicer sant att den takt som för den sednare erfordras blott kan inhemtas på större fartyg och tillsam. mans med andra nationers sjöfolk. Tal. medgaf riktigheten af hr Wallenbergs anmärkning öfver sjöofficerarnes ringa tillfälle till verklig tjenstgöring. Men kunde derföre ej medgifva något skiljande, utan ansåg att en vVexlande tjenstgöring inom vapnets olika afdelningar skulle vara gagnelig. Särdeles lyckligt fann tal. det vara att våra officerare kunna i utrikes tjenst få tillfälle till öfning, hvarför anslaget härtill med allt skäl borde fördubblas. Kanonjollarne hafva haft sin tid, och det förundrade tal. att man till denna sommar utkommenderat 3 bataljoner, då de under rörelse, ej ens kunna begagna sina kanoner. Härom borde dock sjöministern kunna lemna upplysning. Slutligen sade sig tal. ej kunna instämma i förkastelsedomen öfver båtsmännen, och hade tal. ett befäl skulle han hellre vilja kommendera båtsmän än koflerdimatroser; men trodde dock att man saklöst kunde försöka med att förhyra sådana. Grefve v. Flaten, Alltför osta har blifvit taladt om skyldigheten att underkasta sig tidens