Aftonbladet – 18 april 1863, sida 2

: velse reste Allon hufvudstupa från Stocki holm direkte till Birgersborg. Ruset hvarunder han stått var bortblåst loch Gurlis bild framstod ånyo för hans själ. I Hans kärlek återvände med hela sin fordna styrka. Han tyckte alt ångbålen framskred som Jen sköldpadda, att det var en bel evighet innan han kom så långt, att han kunde se taket på Birgersborg. Tanken på Stefan följde honom oupphörligt och han väntade med säkerhet att träfla honom. Det stod ej rätt klart för Allon hvad han i sådant fall skulle säga eller göra; men han kände att han omöjligt förmådde betvinga sin vrede. Allon lät åkdonet stanna vid parken och beslöt att gå upp till byggningen för att öfverraska sin fästmö, Han mötte ej någon menniska hvarken i parken eller trädgården. Han steg uppför terrassen; äfven den var tom. Han inträdde genom de öppna glasdörrarne i galen. Igen menniska syntes till. Dörren till biblioteket stod öppen. Han närmade sig den och se der satt Gurli lutad öfver bordet och skref. Hennes ansigte hade ett mildt, nästan sorgset uttryck. Allon betraktade henne iader några sekunder. Hans hjerta slog nälvigt. Aldrig hade hon så lifligt känt att hon var honom kärare än alt annat här i lifvet. s(urlilf stammade han slutligen. Hon såg upp. Ett leende, tutlt af tro och hopp, upplyste heunes drag och hon sprang emot honom, utropande: Allon, älskade, kära Allor!4 (Forts, följer.)