Aftonbladet – 18 april 1863, sida 2

— En korrespondent från Lappmarken till Norrbattenskuriren ger en särdeles mörk skildring af tiliståndet bland en del af dess befolkning, isynnerhet hvad den religi ställningen och folkundervisningen beträffar. Svåra beskyllningar göras der äfven mot presterskapet, isynnerhet i Gellivare leppmark. Som ett bevis på folkets råhet anför korrespondenten slutligen en fomvändelsehistoria?. som vi.med utelemnande af några skabrösa detaljer, här återgifva: Det hände sig någon tid före sistlidne Jul, att trenne yngre lappar, af den predikande klassen, voro samlade i en lappkåta, dit äfven en hustru från en nära intill varande kåta begaf sig, för att åhöra deras tal. Detta hade på henne den verkan, att non föll uti häftiga konvulsioner, hvilki anses vara ett verk af den helige ande. Hennes man, Skidde kallad, hade emellertid inkommit i kåtan och velat hafva hustrun derifrån. Måhända hade han äfven dervid yttrat någon misstanke om hustruns rörelse ; men detta hade den påföljd, att han blef hårdeligen antastad i afseende på sitt andeliga tillstånd samt uppmanad att gifva 10 rdr rmt till den s. k. andeliga skolan, hvilken förestås af Joh. Raatamnsa. Då han sade sig vara Alltför fattig för att kunna gifva bort så mycket, började predikanterna handgripligen visa honom, att de icke allenast. kunde predika med munnen utan ock med käppar och spön — de bundo nemligen den arma syncaren med fötterna uppåt vid en öfverst i kåtan befintlig stång, hvarvid hufvudet blef nedåt hängande, och i hvilken ohyggliga ställning han blef grundligt genompryglad. För att hållas tillbörligt smidiga, värmdes spöna esomoftast öfver elden, och för att afkyla delinqventen instoppades emellanåt snö 1 hans byxor. Men det var icke nog med detta! — unnen uppspärrades medelst trädst ckor, likaedes ögo ken, och som predikanterna, för att vintia aut ändamål, funno nödigt låta honom få en liten förkänning af helveteselden, så flyttades han intill den i midten af kåtan varande elden för att svedas. Likväl togs han snart derifrån på hustruns förböner, hvilken åsett allt det öfriga utan synbart medlidande. Ehuruväl nu mången bland de väckta ogilla dylika omvändelseförsök, så äro dock alla derom ense, att saken icke skall komma under verldslig domstols pröfning; ty den är andelig och skall andeligen dömas. Lappen var väl i början sinnad att angifva saken hos vederbörande myndighet, men erhöll så stark påtryck