Aftonbladet – 17 april 1863, sida 2

tionst 184950—185475 uppgått till 1645 samt 185475 till 1858,9 ull 2112! Detta tyckes i utmärka en ganska betydlig tillväxt. Be i teckuande för författarens sätt att Supplysat jär äfven att han fört : versitetet saknar en hi r det Briisseler uni teoli satt av de de svärigheier, eom bristande ti ställa, enär det unde villiga bidra i mot stateuniversiteserna på ull djus af staten! Det synes oss vittna om nog ringa takt att psstå, det någon icke kännt orsakeraa till vissa påpekade universiteters flyttning eller resuitaterna deraf, derföre atticke full ständig redogörelse derför lemnats i en redan nog vidlyftig och efter hvad vi hört sägas undermycken brådska tillkommen mo tion. Detta är dock endast barnsligt och kan icke missleda någon. Men då författa ren på mer än 20 sidor visa, alt de universitetsflyttningar, som åberopats, endast tillkommit furstars fålänga eller andra er, utan att dervid någon tanka egt rum på vetenskapens fordringar etc., så röjer han en alltför uppenbar afsigt alt förvrida s sen, att den bör lemnas oanmärkt. I fråga om universiteters flyttning och anläggning hafva väl sannolikt, liksom i andra angelägenheter, de menskliga jas sionerna gjort sig i någon mån gällande ; men både historien och förnuftet lemna utom ell tvilvel, att högre bevekelsegrunder i allmän het varit de bestämmande, Det låter vä! sig, alt t. ex. Ludvig af Bayern förflyttade universitetet från Landshut till Mänchin, för att höja hufvudstadens anseende; men dels vore detta motiv ej förtjent af benämningen iSfängat; ty hufcudstadens ans medyerk tiil landets, och alt höja detta är ett begär, som hvarje god konung bör ega; dels fordras en större auktoritet än författarens, för alt ingitva den tro, deticke en för vetenskap och litteratur så niti nde furste som konung Ludvig haft någon tanke på dessa, då han ver Ide ett så stort företag. Det är fattaren icke hafva endra bevis för sin sats alt åberopa ön ett p ofessorers klagan öfver framkonstlade r:t, hvilket med saken har intet att skaffa. En sådan klugan har mången här i landet fört, fastän vi varit nog lyckl att få behålla våra småstadsuniversiteter orubbade. Vid frås om universitetets i Tyrnau flyttsirg bar författaren begått en betydlig blunder; ty under ifvern ett förneka staden Pest karakter af bufvodstad, bar han glömt att ju då Ofen väl måste vara det, till hvit ken med Pest sammanhängande stad universiletet, biott 7 är förr än det förlades på anåra stranden af Donau, flyttades. Då var ju detta en förflyttning till hufvudstad; och således borde fört. ju äfven bortresonerot ändamålet dermed, ett ändamål, som fortfarande måste vinnas i det vida folkrikare och ned Ofen fört ende bundna Pest. Hura författaren motsäger siz sjelf, då han söker bortförklara flytiningen ar Frankfarts an der Oder universitet till Breslau, är förut anmärkt. Hvad flyttningen af Abo universitet till Helsingfors angär, så finner förf. densamma alldeles nödvändig, emedan staden var till största delen nedbrunnen. Men hverföre, då småstäder iäro så förträffliga för universite ter, flyttade man icke högskolan till Ekenäs elier, om afsigten blott var att brin det are Ryssend, till Lovisa? Fi ingen ligger derati, att vid sidan af de politiska skälen gingo andra af ädlare halt. Och hvilka resaltater har icke detta beslu: framkallat? Må man läsa hvad Snellman derom skrifvit! Itt af de mest orimliga bland alla författarens advokatoriska konstgrepp är hans föruekande af all betydelse åt upprättandet al det fria universitetet i Brissel el. Attanföra, säger han, Brisseluniversitetets upprättande såsom ett af bevisen för en i nyare tider allmän vor Ssigt, alt universiter endast i hufvudstäder törmå uppfylla sin bestämmelse, är, om möjligt, ännu mera befängdt än åberopandet af de ofvan om talade hufvudstadsuniversiteter, och röjer en obekantsk med alla hithörande hällanden, hvilken måste väcka förvåning. Efier att sedan hafva tillskrifvit detta universitets uppkomst striden emellan katohkerna och de liberala m. m., afoifver har med vanlig säkerhet i tonen den förk ring, att frågan om hufvudstadsoch små stadsuniversiteter har i hela denna strid ej haft någon plats, knappt varit nämnd.t Lätom oss nu höra hvad belgierna sjelfvz säga. Vid en rebance solennellet den 14 Oktober 1539, då man firade den fem 3: förut lyckligen tillvägabrugta anläggninger tf universitetet i Brässel, yttrade en talare Verhaegen (inspecteur des tudes m. m.): Den första tjenst det fria universitetet gjort landet är sjeliva det faktom att det blifvit upprättadt i elt nytt rikes hufvudstad. I det tal, hvarmed mr Baron (professor och universitetets sekreierare) den 20 November 1834 invigde universitetet, hor han vältaligt utvecklat de stora och talrika förmå ner, som en hufvudstad i allmänhet, och vår isynnerhet, erbjuder ett universitet. Ilvem saknade icke, eade han, då hav genomgick våra biblioteker, våra vetesskap liga eller konstmuster, vår botaniska träd gård, vårt observatorium, våra hospitaler. så rika på dyrbsera föremål för den expe rimentala vetenskapen, vära samfund och högre juridiska verk, samt de kamrar, der nationens representanter församlas; hvem l: beklagade icke att han måste se så många; skatter hopade under våra händer, improduktiva för ungdomen, i brist af ett etablissement för den bögre undervisningen, som til1. lät ynglingarne hemta upplysning och gagni ur dessa fruktbara källor? tHvad betyder, vid sidan af så påtaglig förmåner, den öfverdrifna farhågan för h