Aftonbladet – 17 april 1863, sida 2

Man dansade till kl.. två på morgonen. De förlofvade voro nu allena. Allon, förälskad och svartsjuk, önskade af Gurli få höra några ord som kunde stilla oron i hans bröst, hvilken den dagen hade bordt vara bannlyst, men just då fält makt med honom. Gurli åter, som afskydde alla känsloscener, kysste på fingret åt sin fästman, bjöd honom skämtande god natt och var urrummet, innan Allon hann hålla henne qvar. Då Allon skulle gå till hvila, fann han på sitt nattduksbord en liten biljett, den innehöll : Min kära Allon! Ehuru jag icke på denna dag fått träffa och omfamna dig, min dyre lärjunge, vill jag likväl icke läta den gå till ända, utan att sända dig min välsignelse och öfver ditt kära hufvud ned kalla Herrans beskydd. Må du blifva så lycklig den Högste 1 sin nåd finner för godt, och jag din gamla, glömda lärare önskar. Våra vägar, kära, älskade son, hafva un der de sednare åren varit skilda. Ditt bjerta har genom veridsliga intressen och inflytanden varit vändt ifrån mig och den rätta vägen. Jag vill likväl icke klaga, ty detta höfves illa en kristen, jag vill endast prisa och lofsjunga Herren, som åter fört mig i din närhet, der jag nu fått en stadigvarande plats att lefva och verka till den heliga lärans befrämjande. Nästa vår, dyre son, skall jag tillträda den obetydliga komministratur som jag fått, och hoppas jag då, att Eerrans frid och sann kristlig endrägt må varda rådande emellan den ringa komministern och den rika godsherrn. Jag vill äfven tro, att ditt sinne än en gång skall vända sig till Gud, och då, min son, kall du alltid finna min famn öppen för dig. Mitt för dig och ditt väl oförminskade och kristliga intresse gör, att jag städse i mioa böner inneslutit dig. Jag far ockeå nu funnit mig föranlåten att sända dig ett