Aftonbladet – 16 april 1863, sida 3

riela resurser. Man har sagt att landtförsvaret vore tillräckligt till vårt skydd, men detta förmår ingenting utan att förbättra sin materiel och i tillegna sig de nya uppfinningarne i fortifikation och artilleri. Naturen har visat oss hvar vi skola koncentrera detta försvar, nemligen i Upland och Södermanland, detta bröst framskjutet mot vår östrå granne; men utan medel au törflytta våra kratter kunna vi icke försvara de norra provinserna. Vi hafva äfven så många sympatier och intressen gemensamma med andra nationer, att vi lätt kunna blifva invecklade i ett europeiskt krig; i sådant fall måste vi lita på England och kunna icke förflytta våra krafiter på andra håll. i Vid en föregående riksdag hade ständerna förklarat att en komitå borde tillsättas för sjöför:svarets ordnande. Så hade äfven skett och det resultat, hyartiil den kominit, var att seglande ffartyg endast dugde till kolupplag och att rodd; båtarne voro otjenliga. Den hade föreslagit ett islags pansarfregatter efter italienskt mönster med j alldeles för liten bestyckning och hastighet; eri farenheten har redan visat aut de skulle vara för Sverge helt och hållet odugliga. Mera lyckade i vore deremot !de mindre pansarbåtar, hvilka koI miten föreslagit till skärgårdsförsvaret. För öftrigt hade den rycket sysselsatt sig med pensioi neringen, ett äfven för vapnet vigtigt ärune. Talaren öfvergick derefter till en kritik af sjöi ministerns förslag: kländrade indelningen i tdjupi gående, grundgående och Ysnabbgående tartyg, och ansåg såsom den största bristen att särskilda snabbgående konstruerades. De grundgående vore endast en förbättrad upplaga af yvåra nuvarande roddbätar och gagnade fäderneslandet föga mer än dessa Skälet är att de måIste koncentreras på ctt ställe för att kunna vara till någon nytta. Detta blefve lämpligast på Kanholm en, hvarigenom kusten skyddades i norr till Östanå, i söder till Dalarö, således endast 2 punkter. Det vore äfven osäkert om de, oaktadt de äro så dyra, kunde uppträda möt I pansarfartyg. — Det mest bedröfliga vore lik väl att grefven föreslagit bibehållandet af roddjoli lar och slupar, på hvilka folket fullkomligt i oskyddadt kunde öfversållas med kanonoch granateld; alia man skulle dervid onödigt bortsopas. Det enda dessa fartyg duga till vore att förtöja dem såsom positionsbatterier på de ställen, der de hafva flank och rygg; ett sådant ställe vore t. ex. Essingen i Mälaren, förutsatt att t. ex. fienden redan hade ockoperat KungsI holmen. Vidare hade sjöministern föreslagit att jef exercisanslaget en särskild del skulle tiiifalla I skårgårdsflottan. Att en minister gör till en ka; binettsfråga att hans åsigter i hufvudsak göra i sig gällande vore lätt forklarligt, men högst beI synnerligt att han ej åtnöjde sig dermed att ett an slag ställdes till hans disposition. Detta kom sig förmodligen deraf att en grefven underordnad person väckt motion i detta ämne. Det skulle höja ministern i opinionen, om han ville frånträda sina åsigter i detta fall. Härefter vände sig talaren mot frih. Leijoni hutvuds broschyr, hvilken vidityftigt kriticerades. i Han hade föreslagit 3 fartygscerter: 1) grundgående fartyg, hvilkas ändamål skulle vara att strida tillsammans med armån. Härmed kunde väl icke vara meningen att man skulle lägga denna flotta och uppställa armen vid alla landI stigningsställen, utan endast i Stockholms skärj gård och i Mälaren. Men Fittja och Stäket vore ide enda punkter, der de kunde operera tillsammans, och icke vore skäl att härför anslå en så stor summa, helst då armens materiel icke är i ordnadt skick, då man saknar tillräckligt antal ; Foppörer samt pontoner och annan aturalj, 2) hade friherren föreslagit bepansrade batterier, ; och 3) ett slags fartyg liknande Moni or, shögstsalig i åminnelset. Ewt vidsträckt kustielegrafsystem skulle äfven inrättas, hvartill likväl stänI derna sannolikt ej beviljade medel, enär det förstå fienderna företoge sig vore att förstöra telefjaten. Taiaren hade för öfrigt ingenting emot Monitorer att löpga utanför föstningarue och skydda kusterna. et märkligaste i hela broschyren vore likväl att officeratne delades i 2 slag, för korvetter, hvilka äfven talaren ansåg nödvändiga, samt på de flytande batterierna. Dessa sednare skulle få mycket att a och inhemta en mängd kunskaper. Sålunda skulle de känna taktik och kemi m. m,., men, det förunderligaste af allt, känna alla inlopp och skär, men — icke sjötaktiken, seglationen. Dessa fartyg på en million huru skulle de bete sig, om de uppbringat en seglapre? Icke heller skulle dess officerare lära någon j astronomi, så att de ute på sjön när det behö. des kunde taga latitud och longitud. Det talades äfven om navigation på främmande haf; : men den vore väl lika på alla andra; på oceanen vore den allralättast. Talaren uppläste derefter ett yttrande af grefve v. Platen sjelf, hvari denne talar om sjömanskapets nödvändighet äfven för skärgårdsflottan I broschyren hette det äfven att England skulle sätta värde på våra pansarbåtar, som kunde fös 1as dit öfver soceanen. Talaren hade icke kun:nat upptäcka någon ocean häremelian och England, och anförde, såsom bevis uppå huru ringa ! värde detta måste sätta på våra pansarbåtar, (en i kolossala skala, hvarefter sådana der redan 1856 byggdes. Trodde icke att det för oss är omöjligt att uppwäda mot kolossen?; det vore icke : så farlig: ätt se honom i hvitögat. Ryska flottan hade vid de föregående krigen i detta år: hundrade varit instängd och hällit sig undan. ; Det hade icke varit omöjligt för det gemensamma Skandinavien att bygga en lika stark flotta, om man blow velat uppoftra några tvggbussar och sockerbitar. Väl emellertid att så ej skett, emedan den i alla fall nu varit oduglig. För fienden vore äfven lättare att bygga en proportionsvis större skärgårdsflotta än vi, men detta I utgjorde ett svagt försvar, koncentrering af starka fartyg på sjön deremot det säkraste försvaret. Det hade Vlifvit sagdt i broschyren att vi icke skulle kunna komma i krig med Preussen annat än för Danmarks skull, emedan icke våra intressen korsa hvarandra. Ödet tycktes hafva ekt med triherren, ty straxt efier det boken utkommit uppstod den rysk-preussiska konventioen och motioner om Sverges mellankomst i polska frågan väcktes på riksdagen. Vi skulle : således mycket lätt hafva kunnat råka i ett krig !mot Preussen utom för Danmarks skull. Ett krig vore i denna stund det olycksaligaste eom kunde hända oss, men nationens intressen mäte stundom stå tillbaka för mensklighetens hö gre intressen. Måste man gripa till vapen skalle vi, om vi gjort uppoffringar för att bLiifva bättre rustade, med större tillförsigt än nu kunna ropa: i Lefve Polen!s Talaren belyste derefter åtskilliga punkter i i gin motion, förklarade bland annat att han af: stod från yrkandet om en million extra anslag till flottans nybyggnad, upprepade sina betänkligheter mot sjömäns användande till varfsarbeI tare samt mot båtsmansinstitutionen, hvilken han försäkrade sig skola bekämpa i det yttersta, och slutade med uttalandet af sin öfvertygelse att han ej för närvarande hoppades någon framgäng, men att han kunde tillfoga sina motståndare så djupa sär, att deras motståndskraft blefve allt mindre. Hr Witt: Ett af de svåraste ämnen att yttra sig öfver vid innevarande riksdag, torde vara hvad som bör göras för vårt sjöförsvar, och jag för min del skulle utan tvivel helst lemna denna Pevårlösta fråga obesvarad, jom jag icke, såsom j tillhörande en af flowans kårer och såsom representant för det sawhiälle, der flottans bufvudstation är belägen, ansåge mig böra outaia mina tankar i ämnet. Jeg vill dock icke dermed hafva sagt, att dessa tankar ära dena kårs jag villkhör elier det samhälles jagrepresemerar; ty detta ; I vel jag icke. Jag talar utan anep åa ofelbarhet, men, jag vågar uppriktigt säga det, icke utan en inre öfvertygelse att jag för det rättas