STOCKHOLM dca 16 April Universitetsfrågan. 1. Om man nödgades antaga, att den uppfattning af universitetsfrågan, som gjort sig gällande hos ekonomiutskottets majoritet, vore den allmänna inom representationen och landet, den nemligen att man uteslutande eller åtminstone i första rummet bör taga frågans ekonomiska sida i betraktande; så skulle man komma till besynnerliga slutsatser angående det allmänna tänkesättets inom Sverge riktning och mognad. En -nation, som, då fråga är om kommunikationsväsendets ombildning eller andra materiella förbättringar, trotsande alla finansiella be tänkligheter, endast har öga för de stora syften, som föresväfva densamma, skulle deremot i de frågor, som afse dess högsta andliga intressen, tillägga dessa en underordnad vigt, i förhållande till de ekonomiska omständigheterna! Men detta kan icke vara händelsen. Sven ska allmänhetens sunda förstånd inser att det intellektuella och moraliska elementet är af högre rang, än det materiella; och representationen skall icke göra sig skyldig till den inkonseqvens att slösa millioner på föremål af underordnad vigt, men, af fruktan för framtida utgifter till jemnförelsevis högst ringa belopp, icke hafva mod att ens taga dess högsta intressen i allvarligt öfvervägande. Lik alla andra id6er af hög betydelse för landets framtid har emellerti1 den om upprättandet af ett universitet i hufvudstaden endast behof af denna närmare besinning, som vi här antydt såsom önskvärd, för att vinna allmännare insteg i opinionen; och vi äro öfvertygade att, om de som nu riksdag efter riksdag förkasta deiämnet väckta motioner, först toge verklig kännedom om hvad dessa motioner innebära i sak, innan de kastade sig öfver på de stora kostnadernast område, skulle icke dessa i deras fantasi upptorna sig till de kolossala dimensioner, som nu föresväfva dem. Om fördelarne af ett universitet i Stockholm eller, hvilket i grunden är detsamma, om Upsala universitets hitflyttning, har så mycket redan varit skrifvet, att vi för vår del skulle vara förlägna för att i detta ämne anföra något nytt eller utveckla hvad förat från olika håll blifvit yttradt, om icke den af oss förut omtalade ströskriften från Upsala, genom sina invändningar mot de anförda fördelarne af universitetets flyttning, gåfve ett så lämpligt uppslag att tydligare ådagalägga dessa sednare och tillika visa, huru ytterst klena de inkast äro, som man sökt deremot förebringa. Det kan icke förundra, att en författare, som saknar argumenter af ädlare halt, måste tillgripa paskillets vapen och alla de hjelpmedel uti sofismer, förvridningar af motståndarnes ord och invektiver emot deras personer, som stå oblygheten till buds. Också förråder hverje sida, att detta nödtvång öfvervägt alla de betänkligheter emot ett sådant skrifsätt, som väl åtminstone de litte-j rata medhjelpare författaren sannolikt egt, bordt hysa, då skriften hade till ändamål att förfäkta universitetslärarnes intressen, och således måste antagas till en viss grad representera universitetets opinion. Karakteristiskt är i detta afseende ströskriftförfattarens yttrande angående de studerandes vistelse i Stockholm. Uti den i äm net väckta motionen yttras, att Svid sjelfva den tidpunkt, då ynglingen af vetenskapen iahemtat så mycket, att åtminstone hos en och annan ett intresse derför vaknat, hvil-: ket endast behöft något rådrum, någon tid för att utveckla sig — vid samma tidpunkt ryckes han bort till en för honom och hans. etudier helt främmande verld; ty i den lilla stad, der han åtnjutit sin akademiska undervisning, fionas vanligen för honom inga medel till utkomst, och saknar han derjemte de utvägar, att under fortsatta studier i embetsverken bana sig väg till framtida befordran, som hufvudstaden kände hafva erbjudil,. I sammanhang dermed yttras, angående juridiska fakulteten, om det önskvärda, att denna förlades på en ort, der de stoderande icke för bröds skull nödgades i brådskande hast aflägga examen och sedermera, vanligen för alltid, afbryta sina studier. Såsom hvar och en lärer inse, äro dessa anmärkningar af icke så ringa betydelse, emedan vetenskapliga studier, som i förtid afbrytas, icke kunna blifva särdeles gagneliga hvarken för vetenskapen eller för lifvet; likasom det är obestridligt, att en yngling har lättare utvägar att bereda sig utkomst och en framtid i landets hutvudstad och en kommein af 120,000 menniskor, än i en småstad af 9000 invånare. Huru bemötas nu dessa skäl? — Ja, författaren gycklar öfver det välvilliga anbudet att de studerande i Stockholm skulle få lefva kostnadsfrittt, hvarefter han på ett sätt, som skall vara ironiskt, ordar om huru man 4i Stockholm ej skulle tåla nägra brödstudier. Men om författaren icke begriper fördelen af att få egna någon längre tid och ett grundligare studium åt vefenskapen, än den saknaden af subsistensmedel i universitetsstaden nu medgifver, och om han med ett så suveränt förakt ser ned på de bidrag till sin utkomst, som den studerande skulle genom information m. m. kunna i hufvudstaden erhålla, blott derföre att de icke derigenom finna sin lefnadskostnad till fullo betäckt, så är det hans ensak. Andra hafva länge insett de stora fördelar för ungdomen, undervisningen och vetenskapen, som derigenom skulle uppkomma. Då författaren synbarligen räknar den okunniga icke-upseliensiska allmänhetens omdöme alldeles hbetydelselöst, vilja vi, till hans uppbyzgelse, erinra honom hvad Upsalaprofessorn Atterham te nnn Am amen data hbatnn, mn