Aftonbladet – 16 april 1863, sida 3

lord John Russells skrifvelser af den 2 och 4 Mars till engelska sändebudet Napier i Petersburg, på hvilka under debatterna i parlamentet ett par gånger gjorts anspelningar, och hvilka blifvit ryska kabinettet meddelade. Den första af dessa innehåller hufvudsakligen, att England anser polska resniogens utbrott bafva sin grund i Rysslands uraktlätenhet att uppfylla stipulationerna i 1813 års förlrag, hvurföre engelska regeringen — naturligtvis i de mest vänliga ordalag — tillråder Ryssland att nu uppfylla dessa stipulationer, utfärda en allmän amnesti och gilva Polen sin egen representation och administration, Dermed, menar lord Russell, skulle allt genast bli godtigen och allmänna opinionen i Europa känna sig tillfredsställd (2). Här ha vi eåledes dena frisinnade, vackra politik, som England följer i polska frågan! Alltjeut et lumpet återgående till dettai olämpliga, ohållbara 1315 ärs fördrag, som öfverlefvat sig sjelf, i många punkter af de faktiska tilldragelserna beröfvets ali kraft och knappast mera af någon makt erkännes, när det nemligen icke är i närmaste förenlighet med deras intressen, Men icke ens härmed visar engelska regeriugen något synnerligt allvar. Hon har nemligen tillåtit av Ryssland, såvidt veterligt är, hittills lemnat dessa framställningar utan officielt svar. — Gortehakoff har i enskilda eamtal låtit Napier förstå, att, så snarl upproret vore dämpadt, skulle Ryssland nog veta att vidtaga för Europa Ufredsställande åtgärder. Under dylika förållanden kan det med skäl ifrågasättas om England gjort eller ämnar utt göra något det ringaste för Polen? Härtill kommer att nägou öfverersstämmelse emsllan kabinetternva i S:t James och Tuilerierna ännu ej visat sig ega rum i fråga om ett kraft uppträdande till Polens förmån. Ut 1813 års fördrag vill ej Eogiand gå; men vid detta vill Frenkri rig annorlunda än nödtvusget stadna. Att Österrike rätiar sig helt och hållet efter Bugland, synes med bvar dag tydtigare; och sålunda är na allt på god väg — att icke gå alls, icke taga ett enda steg framåt, medan strömmar af blod flyta i Polen. Så vanmäktig är då allmänna opimonen och folkviljan gentöfver regenterna och r ngarne! Attialitdelta palme stonska politiken är den retarderande makten kan numera togas för alldeles afgjordt, 0c3 hvarje vän till det olyckliga Polen måste beklaga, att Palmerston så lumpet använder den västan oförklarliga popujaritet han förvärfvatt sig. Hela engelska folket utropar med en mun sitt tlefve Polen!? och hynije arm är färdig att utsträskas till dess hjelp; men Palmerston behöfver endast småleende hålla ett af dessa inletsägande tal, på hvilka han är outtömlig, och hvarje röst tystnar, hvarje arm är stilla. Man håller meeting på meeting, man ia-. lemnar petitioner till regeringen med anhålan om bistånd åt Polen, man frågar genom sina mest storsinnade representanter, t. ex. en Hennesy, regeringen hvad den företagit och ämnade företaga sig i con fråga, som ligger alla så nära om bjertat; men omöjligt, intet resultat, endast undvikande svar! Iömellertid tröttnar man cj att gifva sin opinion tillkänna, och sednast påskdagen hade man beramat ett möte, ett storartadt mee: ling i Hyde Park, på samma ställe, der i fjol de sorglustiga striderna kämpades melan papister och garibaldianer. Visserligen har längesedan den fatala kullen, på hyvilken då presidenten för mötet i förnyrde repriser förgäfves sökte få fast fot och hvilken af kämparne benämndes Redan, blifvit jemnad med jorden; men rummet der den stått är naturligtvis qvar, ett kärt rum för den uppsvallande frihetskänslan, och dit hade församlats en massa folk, uppgående till nära 20,000 personer. Det var emellertid, läst att förutse, att ingenting skulle blifva af, ty redan i fjol hade man bestämt sig för t till ictet pris ännu en gång läta deu dlysta parken profaaeras genom politiska lemonstrationper. Hyde Parsx är Londons sheliga områdeX, Suset af dess efter en mängd storheter uppkallade ekar är för en lel engelsmän lika mystiskt heligt, som för orekerna suset i Dodones ckar; alltså ingen skandal; inga demonstrationer! Polisen gaf Iket tillkänna, att den som ville klyfva väbb och spela rolen af president :kulie gonblickligen arresteras, och dermed var ult förbi. Påkostande var det, men ingen; vågade ult på af polisen fixerade vilkor slå pp sin språklåda. Underrättelser hafva under de sednare lagarne jnaått om de till Malmö anlända WW polska frivilliga, och man har yttrat imän belåtenhet med det välvilliga sätt, vå hvilket de blifvit afsvenskarne mottagna och det deitagande som de rönt, Då det omellertid visar sig, med hvilka svårigheer det är förenadt för frivilliga utt komma a i Polen, har man för en under utrustning varande ny expeduion härifrån sökt att vidtaga försigtighetsmätt, som skola betrygga den mot att falla i Rysslands hän ler. Mängen frågar naturligtvis hvartill det skall tjena att under närvarande förhållande sända nya offer till det redan nog blodbestänkta Molocksaltaret. Man får dock ej slömma, att tförhoppningarne på ett vestmakternas slutliga uppträdande äro långtfrån uppgilna och att polackarae ännu vänta mycket xt Frankrike, till hvilket Sverge an ses komma att sluta sig. Detta sednare tillägga de en desio större vigt, som Ryssland derigenom tvingas att draga en mängd trupper tillbaka till östersjöprovisserna och Frankrike tår en den förträffligaste operaiionsbas. Kombinationetna och förhoppninsarna må för öfrigt vara huru litet eller mycket grundade som helst; visst är att de existera. Och ehuru det ännu är obekant hvad som föregår kabinetteraa emellan, ehuru mången är benägen att tro på en kovgress sav t en fredlig lösning af frågan, flertalet anser dock för ganska möjligt att kraftigare medel komma att tillgrivas, så mycket snparare som Ryssland synes vilja vidbuifva sin redan nitalade åsigt att ej tåla vestmakterpas inblandning i hvad det kallar sina inre augelägenheter. Kngelska tidniogarne hafva under de sednare dagarne varit uppfylida af berättelser Am hvad man eknlla lnana. kalla lörd Pål.