Aftonbladet – 16 april 1863, sida 2

för eder båda det intresse som ovilkorligen följer dem man varit uppfostrade tillsam mans med. Jag önskar ati pi må blifva lyckliga. Att jag dervid fist mesta afseendet vid Gurli kommer deraf, att bon står ensam, utan föräldrar eller anförvandter som älska henne. Dessutom loivade jag honom, som bekostat vår uppiostran, alt vaka öfver hans styfdotters framtid och att stå vid hennes sida såsom en trofast bror. Om jag än för min enskilda del hatet Gurli, skulle jag ändå betraktat mitt löfte till en döende såsom en helig pligt. Nu har du hört min förklaring.4 Stefan gick. Allon qverstod och blickade ut genom fönstret. Han erfor en känsla af bitter efund mot Stefan. Att Falkeostern i sin sista slund anbefalit Stefan att vaka öfver Gurlis lycka, harmade honom. Allon var likväl två år äldre, och ändå var det icke åt honom den döde gat detta förtroende. Det kändes obehagligt att tänka det Stefan ansåg som sin ptigt att se till huru han, Allon, uppförde sig emot sin blifvande hustru. Alla menniskohjertats srmåsinta demoner hade börjat röra på sig och voro i full verksamhet inom Allon. De kommo honom att lör ögonblicket tillsluta sin själ för de bättre känslorna. Gästernas ankomst ryckte likväl snart hans uppmärksamhet från den inre verlden och fästade den vid de yttre föremålen. Han lemnade sin plats och inträdde i blåa salongen. Den syn, som här möjite horom, var likväl ej egnad att göra honom bättre stämd. Hon fann Stefon stående lutad mot karmen af Gurlis stol och ifrigt samtalande med henne. Båda skrattade och skämtade, båda voro utmärkt vackra. Allon kände sig fatlad af svartsjuka och retad vid tanken på Stefans broderliga förmynderskap. Han vredgades på Gurli för det hon skrattade, var ursinnig på Stefan för det han skämtade,