Aftonbladet – 13 april 1863, sida 3

samma sätt, då de läto dem bland sina lifegna, I hvilka de hade någonting emot, värfvas. De I polska borgarne ha rest sig emot czarens garI der; de vilja ej veta af deras plundringssystem; de vilja lefva på sitt eget sätt och i oberoende; de säga att Polen kan lefva i förening med ryska folket, men att det icke vill lefva som träl åt czaren och hans satelliter. Må hvar och en gå till råds med sitt samvete och sedan medge att de ha rätt. Ända från uppresningens början ha de män, hvilka utgjorde själen deruti, törklarat, att inom Polen jord skulle gifvas åt den olske bonden. Har väl sådant likhet med ett herreuppror? Nej. Här är det folket som reser sig, emedan för detsamma ödets timma är slagen. De bland de polska herrarne, somi endast lyssI nat till sitt personliga intresses stämma, ha ej I haft skäl att dertill lyckönska sig. Kossackerna toch soldaterna plundra dem utan att fråga efter huruvida de äro för ezaren eller icke, och de polska bönderna å andra sidan, då de sluta sig ill uppresningen, skola sjelfva förjaga herrarne, : så framt dessa icke rätta sig efter folkets vilja. Vår kejsare har blifvit så skrämd öfver denna folkresning att han till sin hjelp kallat främlinar, preussarne. Låt vara, att preussaren är ans morbror. Godt; men hvad har ryska folket att göra med denna slägtskap. Hvarföre kulle Preussens tyskar snarare än polackarne vara bröder med ryska folket? Vi känna tyskarne, emedan vi sett dem i vårt land. Viveta huru en tysk, som bär generalsepåletter, bär sig åt. Han pryglar och plundrar. Vi veta huru en tysk bär sig åt, som man skickar, utstyrd ien civiluniform till kronans bönder? Han pryglar och plundrar. Vi veta hvad en tysk gör, som man skickar i egenskap af intendent till en by. Han pryglar och plundrar. Man skickar honom att prygla polackarne likasom han pryglat ryssarne. Hvarföre skulle Rysslands folk förena sig med Preussens tyskar för att marschera emot polackarne? Ryssar, ryssar, huru länge viljen I förblifva trälar? Polska uppresningen bevisar blott en sak, nemligen att er stund är kommen. Om resningen fortfar, så vill det säga, att det är tid för ryska folket att komma polackarne till hjelp och att sjelf i sin ordning gripa verket an. Om den åter qväfves af soldater, hvilka man för vandlat till stråtröfvare, och med Preussens bistånd — så betyder detta att ryska folket bör begripa, att stunden är inne då det sjelf måste gripa verket an, återtaga sin jord och sin frihet och derigenom åt alla förslarvade folk eröfra deras jord och deras frihet. Två år ha nu förflutit sedan lagen om de lifegnas frigifvelse utfärdades. De reglementariska brefven ha erhållit falska underskrifter och upp: gjorts utan böndernas samtycke, för hvilka man kringskurit en del af deras jord, och utskylderna till godsherrarne ha ökats. Nu vill man tvinga bönderna att återköpa sin egen jord. Distriktdomstolar (wolost) ha blifvit organiserade, men det står alltid adelsmännen fritt att draga bonden ifrån distriktdomstolen till adelsdomstolen, der folket icke är representeradt, och der det är en regeringens embetsman, som fäller utslaget. Embetsmännen plundra lika mycket om icke mera än tillförene. Folket vet ej hvart de skatter taga vägen, hvilka man af detsamma utpressar. Czaren har rest genom Ryssland; han har sagt till folket, att han icke skulle gifva det annan frihet än den han redan oktrojerat, och derpå har han gifvit sig sjelf titeln af rikets förste adelsman, af moskovitisk godsegare. Det har funnits adelsmän, som hängifvit sig, icke åt sina egna intressen, utan åt folkets sak; de begärde af tzaren, att han skulle afskaffa all klass-skilnad och göra böndernas rättigheter lika med adelns, så att det ej mera skulle finnas hvarken bönder eller adel, utan ett enda ryskt folk. Zaren lät inkasta dem i fängelse och öfverlemnade dem i rättvisans händer såsom rebeller. Polisen har förtalat de unge män, som voro tillgitna folkets sak och icke adelns intressen, och beskyllit dem för att ha anlagt mordbrand i Petersburg, och han arresterade dem; — nu kan man ej lyckas öfverbevisa dem om det brott, I hvarför man anklagat dem, och detta var ej heller polisens afsigt. Zaren och regeringens handtlangare ville blott fängsla de unga män, som voro landets sak tillgifna, och de fängslade dem; somliga ha utan något skäl blifvit skickade till Siberien, de öfriga ha ända tills nu qvarhållits i fängelse i Petersburg. Men stunden nalkas; ingenting af allt detta skall gagna hvarken zaren eller hans adliga embetsmän; deras händer ha ej längre nägon styrka, ödets skickelser gå i fullbordan Under det de inneslöto ungdomen i kasematterna, bildade alla män, som voro böndernas sak tillgifna, en förening med titeln Jord och frihet i ändamål att återgifva jorden åt bönderna utan lösen, att gifva folket rättighet att låta sig regeras af män, som det sjelf valt, och afsätta zarens embetsmän; i ändamål att sammankalla den stora nationalförsamlingen, bestående af män, valda af hela landet, af hela det ryska folket, utan åtskilnad i afseende på klasser, och der låta proklamera den sanna friheten. Dessa män ha förenat sig och i sjelfva skötet af Ryssland bildat ett råd, bestående af deras fullmäktige, för att leda hela saken på ett klokt Sätt. Framåt, framåt, män, som ären folket tillgifna! Förenen er alla med dem: bönder och adelsmän, anhängare af den gamla tron och ortodoxa, borgare och köpmän, adelsmän, som afstå adelsskapet, seminarister och byprester, som blifvit lundrade af edra konsistorier. Förenen er med dem äfven I, officerare, som omfatten folkets sak, soldater, som makten ej korrumperat, kossacker, som ej äro instuckna i polisens kadrer, förenen er med dem, för att bilda en och samma slagordning och ej begagna olika medel; resen er ej soleradt, utan handlen endrägtigt, ty endast ordning och enighet skänka styrka. Förenen er med dem, ty ödets timme har slait, ryssarne skola upphöra att vara slafvar och it alla och en hvar skall nationalförsamlingen ifva Jord och frihet. NORGE. I strid mot vederbörande uskotts utlåande har stortinget beviljat ett anslag af 100 sexd. om Bret åt skalden Biörnstierne