Aftonbladet – 13 april 1863, sida 3

Aut Utd TJEIROR: GH PESON KHUUHNdAGE HUS Toch jag knuffade honom tillbaka ; han blef ond, betraktade mig noga, och mumlade några ord emellan tänderna; jag hörde några ord löpa från mun till mun, och upprepas allt starkare rundtomkring mig; ett mummel af missnöje hördes. Hvem är han? hvarför är han här? Han är ej hemma här. Hvarför vill han tränga sig fram? Hvarför lyssnar han på oss? En Tysk? En Österrikare? Rösterna blefvo mera högljudda; de som stodo mig nära kastade på mig dystra blickar, derpå sågo de på dem som stodo i vagnen. Gonzalez (eller Spini) som sågo hela detta uppträde, räckte mig handen och bjelpte mig att stiga upp i vagnen till honom; derpå vände han sig till de närmaste och sade till dem: Bröder, han är vår vän, han är en af de vårat — TE forestiere? (Ar han utländning) — Si, Si, Polacco — sade Gonzalez, och samma folkhop började nu ropa: evviva i Poulacco! — Hvyarför har ni gifvit mig ut för en polack? — sade jag till Gonzalez. Io sono Russo! (jag är ryss) ropade jag till dem, men folket hörde mig icke, ty någon hade börjat hålla ett tal. Förlåt mig, sade Gonzalez till mig, i det han latade sig emot mig. Nu är cet omöjligt att sörs några förklaringar. I den retade stämning hvaruti sinnena nu befinna sig, får man icke skämta; äfven vi sjelfva rckulle ej befinna oss väl deraf. Låt deras feber stilla sig; sedan kan ni förklara för dem hvad ni vill.4 Massan satte sig nu i rörelse, under ropen: Till vapen, till. vapen! Den tänkte ej vidare på mig. Res er icke upp! sade Nikolaus till furst Kozlowsky, som var opasslig, i det han klappade: honom på axeln under en bal hos Paskiewitch.. Om jag ville resa mig svarade fursten, uså. skulle jag ej kunna det. Sextio millioner armar j hålla mig qvar. Men i detta ögonblick kände jag hvila öfver mig icke blott 60 millioner armar, utan derjemte en följd af sekler, af olyckor, af brott. Ack om jag då kunnat urskulda, icke mig sjelf! — ty mitt rättfärdigande var en lätt sak — utan ryska folket. Jag kände väl, att det icke är så brottsligt, att det icke häruti är brottsligt. — Hör på godt folk! och i femton runda år har jag nu stått upprätt i Gonzalez vagn och försvarat, stan återvändo försvarat vårt gemensamma fädernesland. Jag har sett — och denna hederskrans skall jag ej låta någon taga af mig — jag har sett: vesterns folk börja betrakta oss med mera uppmärksamhet, att deras opinion i afseende på oss förändrats; och Nikolai död har hjelpt mig. Hvad hafven i gjort af alla våra sträfvanden. Ve eder! Allt hvad vi med sandkorns hopande hafva uppfört, det har af ert pölvatten blifvit bordtsköiljdt, och nu i dag efter femton års arbete fruktar jag ånyo, då jag går på gatan, att man får veta, att jag är en ryss. Slutligen meddela vi följande af Ogareff skrifna uppmaning: Ett sanningens ord. Ryssar! Huru länge viljen I förblifva slafvar? Uzarerna började med att dela ut bönderna åt sina landsknektar1) och att bilda kronan tillhöriga sslafv ar. Kejsarne ha fullbordat verket. e ha af alla bönder gjort slafvar, som de gifvit antingen åt godsherrar, eller åt kronan, el-; ler åt kejserliga familjen. Folket har underkastat sig detta, har utlemnat sina konskriberade och har gått att för kejsarnes räkning eröfra; främmande länder och främmande folk. ola har I har blifvit betaget af kejsarens majestät och har förgätit sin menskliga frihet. Det har blifvit straffadt för detta; ty godsegarne ha piskat det, soldaterna ha piskat det, kansliskrifvarne ha piskat det; man har förhindrat detsamma att tro: och bedja på sitt sätt, att skipa rättvisan på sitt ; sätt, att styra sig på sitt sätt, att cga jord på! silt sätt. Och under tiden har det oupphörligt i underkufvat främmande folk. i Hvad gagn har det väl haft af allt detta? Jo, 1 se här gagnet: för ::t kunna hålla främmande folk i träldom, har man af ryska folket tagit; dess män, som man gjort till soldater; man har! öfverhopat det med skatter och utlagor af alla I slag, och för att göra indrifvandet mera lätt bar i man förbjudit hvarje ryss att förflytta sig från; en ort till en annan utan myndigheternas till-i låtelse, utan ett pass. — Ett stort gagn i san-: ning! Det är med sitt blod och med sin svett, ; med förlusten af hvarje mensklig frihet och: hvarje moralisk heder, med en ömklig föri nedring och med träldom som folket köper sig i nöjet att åskåda kejsaremakten. Kan ej folkes i förliknas vid en jordegare, som använder hela j sitt arf att köpa ett stort, ofruktbart hus endast för nöjet att kunna säga till grannarne: Se bara hvilket stort hus jag har. I egen icke något sådant. Men efter detta inköp har han inenting att äta hvarken för sig eller sin familj; i han släpas i fängelse af sina kreditorer, och ; ett lif, som icke är ett lif, utan snarare ett galerstraff. Så länge vi endast bry oss om vår storhet eller, rättare seagdt, om kejsarens storhet, skola vi aldrig ega någon menniskofrihet och ryssarne skola förblifva trälar. Sådan är vår roll i afseende på Polen. Hvartill tjenar oss egandett af Polen? Blott och bart till soldatutskrifningar och att ge ut bondens sista kopek för att hålla Polen i slafveri. Hvarföre plåga vi detta land? För attupprätthålla kejsarens storhet och vår egen träldom. Emedan folket, som smider bojor åt andra folk, sjelf icke är i stånd att frigöra sig från sitt slafveri. Emedan soldaterna, som nu skjuta på polackarne, i går sköto och i morgon skola skjuta på våra bönder, på siva fäder och sina bröder. Hjertat blöder i sanning, då man betänker till hvilken grad den kejserliga regimen depraverar soldater, huruledes den gör menniskan till ett vilddjur, krigaren till en bandit. Man har i spetsen för de ryska trupperna satt tyska generaler och ryska generaler, hvilka icke äro en bit bättre än de tyska. De ega ej tillräckligt förstånd att föra krig, och de säga till soldaten: Plundra barn, plundra fredliga invånare, bränn städer och byar, hugg ned obeväpnade och slå ihjel sårade; men rofvet måste du dela med myndigheterna. Dessa eländiga ha förderfvat soldaterna genom att göra dem till stortjufvar, att göra kriget till ett strätröfveri. Uppgiften var ingalunda svår, ty hvarje orättvist krig är ju ej annat än stråtröfveri. Men om kejsaren vill med sina garder föröfva stråtröfveri, hvarföre skulle ryska folket åtaga sig en sädan vanära för det ryska namnet, denna syndabörda på vårt samvete? Det kunde ändå gå an ifall herrarne ensamma deltogo i det kejserliga stråtröfveriet — de finna dervid sin fördel och ha sina goda skäl för att tjena kejsarne, enär de af dessa ha fått och få jord och embeten. Men för hvad ändamål skulle väl ryska folket, bonden deltaga i deras brott genom att utlåna sina söner, hvilka man bortför såsom rekryter, genom att ge ut sin kopek, frukten af hans arbete, hvilken kronans embetsmän från honom utpressa? Kommen ihåg, ryska män, och inpräglen i ert hufvud och ert hjerta detta sanningens ord: Så länge som kejsare ega makt att börja och fortsätta ett krig utan att rådfråga folket, så länge som folket icke eger makt att i en nationalförsamling, sammansatt af män, utgångna ur folkets sköte, och af detsamma valda, förklara om det vill göra krig eller icke — så förblifver kriget ett stråtröfveri, soldaten en janitschar och ryska folket en träl. Kejsaren och hans generaler vilja låta ryska folket tro, ait det rest sig i Polen. Detta är fals I är herrarne, som ; det är ej her