Aftonbladet – 11 april 1863, sida 3

igen. God aväll nu, kära Brita. Herren skall nog minnas hvad hon gjort för de steckars kräken,4 Tant Cathsrina fattade tömmarne, smällde med piskan, och bort rullade trillan. När den vikit af på vägen till milan närmade sig Brita fähuset, men släppte i bestörtningen knytet med kläderna och neg ödmjukt, med en min Bom om hon haft någon rätt farlig person framför sig, mot hvilken hon icke kunde vara t2g höflig. Dea som framkallat denna rörelse var ingen annan än Gurli. Oaktadt Gurlis slösande frikostighet emot sina underhafvande vid alla helger, hennes söndagsskola ra. m., hade man likväl om henne den tanken, att hon var en sträng herrekarinna, och enhvar, som berodde at henne, hyste en af. jord fruktan för den unga flickan. Alla hade hört talas om hvilket elakt barn hon varit; alla tyckte att hon var högdragen, och icke en enda egde ett vänligt minne af benne. Hon hade aldrig inträdt i sina underhafvandes kojor, aldrig tilltalat dem, aldrig underrättat sig om huru de hade det, eller huru inspektorer och förvaltare behandlade dem. Följden blef att hon älskades af ingen och fruktades af alla, emedan en hvar var rädd att någon nyck af dåligt lynne skulle förmå henne att rycka ifrån dem den plats de innehade. Britas första teuke då hon fick se Gurli var också: eHerre min Gud, fröken! Jag är väl en föriorad meoniska om hon får veta att de der stackrarne äro under mitt tak. Jesus, hvad skall jag taga mig till, och fru Örner som farit sin väg? Hennes tankar stodo temligt tydligt att läsa i uttrycket hennes ansigte, och det upplyste Cod ganska sanningsenligt om den falska ställning hon innehade såsom godsegarinna, (Forts, följer.)