Aftonbladet – 10 april 1863, sida 3

spondentartiklar från krigsteatern många sorgliga, till och med gräsliga scener, men också åtskilliga rätt lastiga historier. Bland annat förtäljes hurusom ryska officerare ef ter återerölringen af den lilla staden BStaszow i Kongress Polen tilläto kossackerna att plundra öfverallt i staden med undantag at Judeqvarteret, emedan dess invånare icke deltagit i upproret. När plundringen var verkställd i de kristna gvarteren sälde kossackerna sitt byte för 590 rubler: till stadens judar, hvilka utan ersättning återgåfvo det åt de plundrade. De vilda krigarne, som åsågo detta barmhertighetsverk, plockade då fram ur sina renslar och stöfvelskaft en hop andra persedlar, med hvilka de ökade gifmildheten mot de nyss förut plundrade. En annan dag blef en fattig komminister i sin tarfliga bostad öfverrumplad af en hop kossacker, hvilka vid sitt imträde i köket bemäktigade sig en kiitel skämda potäter, som nyss lyftats af elden i afsigt att med dem undiägna prestens fyrfotingar. De hungriga krigarne, som läto sig väl smaka den läckra anrättningen, kunde ej begripa att sådan användes till svinmat. Mättade af den varma torrfödan, be2yate de ogenerade gästerna att forska och snoka efter wudki (bränvin). Vudki! ropades från alla vinklor och vrår af de törstiga baschikrerna. Min wudki var ingenstädes tillfiunandes. Slutligen upptäckte de några glaskol:var, i hvilka den beskedlige prestmannen förvarade åtskilliga anatomiska rariteter i sprit. Man tog sig en kluck — ännu en. Ack, en så delikat wudki hade de aldrig tillförne fått dricka! Iaom några minuter voro flaskorna tömda och endast embryonerna voro qvar. Dessa uttogos en efter annan, betraktades, luktades på och pröfvades slutligen till smaken. Dervid befanns att älven de smakade wudkioch blefvo derföre utan vidare förlärda af de ryska läckermunnarne. När sålunda hela det anatomiska kabinettet var förtärdt och ingenting ätbart mera fonns att få återbetalte de belåtna gästerna de fem silfverrubler, som de vid början af sitt besök lånatt af den faltige unge prestens på stället boende farfar, och skänkte nu denne till på köpet hvarjehanda annat kramgods af värde, som de efter föregående plundringar hade med sig. —Z——