Aftonbladet – 10 april 1863, sida 2

Göteborgs Iandelsoch Sjöfartstidning innehåller en ledande artikel, hvari på ett slående sätt ådagalägges att Ryssland sedan långliga tider tillbaka aldrig varit så svagt som nu, att den närvarande situationen är den gynsammaste man kan tänka sig för att söka på ett varaktigt sätt betrygga den europeiska jemnvigten och den europeiska civilisationen emot de ryska inkräktningsidgerna, samt alt de statsmän, som förbise detta, kunva anses sakna all statsmannablick i högre mening. Handelstidningen yttrar: Den patriotiska uppresningsbranden i Polen har ej kunnat qväfvas, oaktadt alla Rysslands samlade släckningsarmåer, och oaktadt dessa lyckats på spridda nunkter undertrycka den härjande elden, qvarlemnande förstöring och ruiner. Lågan uppflammar ständigt på nya unkter, och innan den hunnit der dämpas, har den öfvergått till en fullständig brand. Men den stannar ru icke längre inom Polens gränser, utan breder sig, så antyda många tecken, småningom ut öfver en stor del af Ryssland. Det framgår dock alltmer, att i detta land finnas farligt brännbara ämnen för eldens emottagande. Den revolutionära andan, som här helt visst, åtminstone till en början, är samhällsupplösande, har inträngt i det stora rikets alla fogningar, alla schakter. Den mäktiga adeln har, i och för lifegenskapens upphäfvande, fattat ett bittert hat till envåldsmakten och den Romanoifska dynastien; inom armen hafva mångfaldiga bildade officerare kommit i alltför mycken beröring med det civiliserade Luropa, för att icke känna sin nationalkänsla djupt sårad af att se Ryssland qvarstå såfö: mönsterbilden af asiatisk råhet och ofrihet; samma känsla delas af Rysslands sig alltmer utveeklande borgerskap; den aldrig qväfda antagonismen mellan den ryska nationaliteten och den tyska byråkratien antager en allt skarpare prägel; de lifegna halva, befriade från den personliga lifegenskapen, icke lust att underkasta sig den med frigifningen förbundna utlösningen eller nskränkningen i eganderätten till en jordbesittning, som man elltid strängt häfdat; religiösa rörelser, ar en pietistisk, mot cesaropapismen riktad natur, utbreda sig alltmer bland massan af befolkningen; förbittringen mot den högre och lägre byråkratien, hvars falhet, från höjden till djupet, länge utgjort hysslands skam, tillväxer inom alla samhällsklasser. Å Det är ej tänkbart att ett rike, som gömmer sådana upplösningsämnen i sitt sköte, kan länge sammanhållas, vore ock de yttre jernbanden än så starka. Men då nu derjemte dessa börja lossna och brista, eå står sprängningen för dörren. Kejsar Nikolai stolta byggnad darrar alltså i sina grundvalar. Hans godsinte efterträdare har mottagit det farligaste arf, som ä nu öfvergått från far till son. Också säges han sjelf, vid dystra tilifällen, ana, det han är kallad att spela Ludvig XVI:s roll och dela hans öde. Så verkar historiens Nemesis; så ristas ännu en gång på dess oförgängliga blad den sanningen, att menniskorätten ej låter sig ostraftadt kränkas. Och häri ligger utan tvifvel den närvarande situationens största betydelse. Styckadt och förtrampadt uppreser sig det olyckliga Polen, för att återintaga sin plats i de sjelfständiga nationernas leder, och kanske skall det vinna detta mål snarare än Ryssbased tina HA threats Ant Se ES Hk DA NG åke Kär ön An VMA a Rd