Aftonbladet – 10 april 1863, sida 2

bortrest. Jag frågade efter Esther. Hon var försvunnen. Man trodde att hon dränkt sig; ty en afton, några dagar före Gunnars afresa, hade hon saknats och icke mera blifvit återfunnen, oaktadt husbonden anställt de noggrannaste efterspaningar. Allt hvad man påträffat var några fragmenter af hennes kjortel på en taggig buske vid strömI H kanten. — Orsaken till denna förtviflade handling af Esther ansåg man vara Gunnars allt för lifliga intresse för henne. — Vi reste utan att trätfa den nidingen, något hvarför jag hela lifvet tackat försynen, emedan jag eljest helt säkert låtit honom med sitt lif gälda mig min systers och min mors död. — Året derpå dog Anton Falkenstern och nästan samtidigt med honom äfven Gunnar. — Er styffader bef egare af hela sin fars förmögenhet och gilte sig med en creolska. Tvenne år sednare lät han försälja alla sina plantager och flyitade derefter öfver hit till Sverge.t Walter tystnade. Gurli satt en lång stund försänkt i tankar. Hvarför har deta porträtt blifvit inmuradt under spiseln?4 frågade bon slutligen. Det känner jag icke, svarade Walter. Allt hvad jag vet är att kapten icke ville det spiseln skulle rifvas. cAnnu en sak, återtog Gurli. Hvad innehåll har den låda haft jag visade dig? Du vet det. Neka ej dertill; ty det var du som skrämde madame Teverino och var den osynliga hand, hvilken, enligt hvad hon sjelf sagt, fattade om henne. Lådan innehöll breft, svarade Walter, och jag har verkligen ryckt dem ifrån madame Teverino, för att öfverlemna dem åt lågorna. tHvad innehålla dessa bref? Ingenting af vigt. De vände sig endast omkring en kärleksförbindelse, den Bengt Falkensterns första hustru hade haft före sitt giftermål. Men hvad ville madame Teverino med dem?4 frågade Gurli vidare.