Aftonbladet – 9 april 1863, sida 3

tider vunnit om ozon har således ej allenast gif vit ett nytt vigtigt uppslag i den teoretiska ke mien, utan älven i vänsentlig mån utvidgat vå kännedom om luftkretsen sa. m. Af kanske ännu större betydelse än de nyss nämnda äro åtskilliga undersökningar utaf Graham för hvilka jag ännu skall i konhet redogöra emmig membran öfrei der och derpå elter at Ikohol elier en lösning af . v. i denna cylinder, nedmma i ett vattenkärl tills ytorna af aikoholen och vatitenmassan stå i nivå med hvar andra, så begynner genast alkoholen och vatt net att blandas tvärs igenom membranen och man märker tillika snart att tvärt emot hvad tyngdlagarne tyckas fordra, vätekepelarni cylin dern börjar att stiga tills den når en höjd aj flere tum öfver vätskans nivå i det kringliggande kärlet. För omkring 40 år sedan ådrog si detia för så väl fysikern och fysiologen bety delsefulla fenomen för första gången vetenskaps: männens uppmärksamhet och det har sedan dess upprepade gånger varit föremål för noggranna undersökningar. Ganska många med detsamma i sammanhang stående vigtiga läror hafva äfven redan länge sedan blifvit utredde, men först genom Grahams nyaste omfattande undersökninar kunna hithörande företeelser vara fullständigt belysta Des som Graham genom foljande i närmaste sammanhang med vätskors difiusionsförmåga, d. v. s vätskors förmåga attsprida sig i hvarandra. Bringar man, under omsorgsfullt undvikande af all mekanisk blandning, n af en saltlösning i botten af ett med rent vatten uppfyldt kärl, så sprider sig småningom salthalten igenom hela vätskemassan. En dylik spridning eger rum för olika ämnen med alidees olika hastighet och försiggår nästan obehindradt igenom ätskilliga haiflasta, gelatinösa ämnen. Siåt man t. ex. en koncentrerad lösning, hvilken innehåller en blandning af koksalt och gummiarabicum, i botten af tvenne glaseylindrar och fyller man derpå iförsigtigt den ena cylindern med rent vatten, den andra med en varm limlösning af sådan koncentration, att den vid afsvalning stelnar till ett fast gele samt låter hvardera dessa cylindrar stå orörda t. ex. i 14 dagar; så skall man efter denna tids förlopp finna att saltet ungefär i samma mängd spridt sig till ytan af så väl vattensom gelcelarn, men att deremot gummit iintetdera käret hunnit sprida sig ens till midten af cylindrarna. Alldeles samma blir förhållandet, om man medelst en gelatinös membran tillstänger ena ändan af en öppen cylinder, och efter atti denna cylinder hafva gjuut en lösning oxalsyra, koksalt, gummi, lim m. m. s cylindern i ett större vattenkärl. Koksaltet och oyalsyran skola småningom utgå tvärsigenom membranen, så att lösningen i cylindem efter en tids förlopp innehåller endast gummi, lim 0. 5 v. På grund af dylika diffusionsförhållanden kunna derför de flesta ämnen hänföras till någondera af följande tvenne skarptskilda grupper, nemligen 1:0 limartade ämnen eller colloider: d. v. s. ej kristaliserbara och högst indifferenta ämnen, som endast ytterst långsamt genom diffusion sprida sig i en vätska och nästan alldeles icke ega förmågan att passera igenom gelatinösa membraner, och 2:0 kristalloider, d. s. merendels kristalliserande, lätt diffunderbara och lätt genom membraner passerande ämnen. Till den förra gruppen höver t. ex. lim, ägghvita, stärkelse, gelatinös kiselsyra, lerjordhydrat, jernoxidhydrat o. s. v., till den sednare koksalt, yra, saltsyra, blåsyra, hvit arsenik, de flesta gifter m m. Nästan alla de vätskor, m upptagas eller afsöndras inom organismen, passera igenom gelatinösa membraner och genom eu flyktig blick på de till ofvananförda grupper hörande ämnen kan man lätt finna huru omätigt vigtiga Grahams upptäckter måste vara för åran om de inom organismerna försiggående kemiska processer, an om nutrition m. m. En annan vigtig tillämpning har ofvananförda andersökningar genast vunnit i giftläran. Det största hindret varmed upptäckten af gifter i organismen khittilis haft att kämpa har nemli bildats utaf svårigheten att skilja gifterna ifrån en mängd till organismen hörande slemmiga substanser, hvilka äro hinderliga för deras uppckt. Då de flesta gifter höra till kristalloidsruppen och således obehindradt kunna passera genom membraner, hvilka äro ogenomträngliga ör slemm cå kan detta, kans ör ett säkert upptäckande af gifnumera anses såsom fullssändigt besegfven för geologien är Grahams undersökningar af synnerlig vigt och betydelse. Geoogen har nemligen anträffat en mängt bergar er, hvilkas uppkomst fman haft svårt att förslara, utan att antaga det en storartad kemisk omsättning äfven kunde ega rum inom fullcomligt fasta massor. Möjbgheten af en dylik . k. metamorfism, hvars antagande geologerna lock längesedan visat vara en nödvändighet. rvafva de ilesta kemister hittills förnekat. Då sraham visat att salter nästan lika hastigt kunva difunderas igenom halffasta, gelatinösa ämnen, som genom vatten, så ligger det antagandet ganka nära, att en dylik diftusion äfven kan unler förloppet af årtusenden ega rum i fullkomigt fasta ämnen och frågan kan derefter anses ill geologernas fördel afgjord. Dock ej allen: st de vetenskaper, hvilka äro ned kemien närbeslägtade och ifrån den låna le vigtigaste stödjepelare för sina lärosatser, utan ifven så väl den rent teoretiska som den te viska kemin har genom ofvananförda undersökningar af Graham vunnit betydligt i terrain. Det lar t. ex. lyckats att medelst dialys (så benämrer Graham den ifrågavarande filtrationen igetom gelatinösa membaner) framställa en mängd ärdeles intressanta nya kemiska föreningar, t x. löslig kiselsyra, lösligt lerjordshydrat och ernoxidhydrat m. m., för hvilkas stora, så v eoretiska som praktiska vigt och betydelse tilen dock här ej medgilver mig att närmare relogöra. ta. så kallade osmatiska fenomener stå, så xperimenter visat, Ul 1 Rev FINLAND Frofessor Snellmans ut mnine fill sena