Aftonbladet – 8 april 1863, sida 2

en europeisk fråga. Huru mycket blod och wuru många uppoffringar har det ej kostat, ör att bevisa denna så enkla och så beröfvade sanning. En annan i hr Billaults el framställd tanke, hvilken väckt allmän uppmärksamhet och det hfligaste intresse, ir att kongressen i Wien icke afgjort den polska frågan, utan endast grundlagt den. Denna tanke är sannerligen också tveeggad; len erinrar oss om ryssarnes undanflykter och huru de påstått att det af kongressen i Wien danade Polen är ett ideal, som är oförenligt med verkligheten. Vi vilja dock elst i Billaults ord se en djupare och uppriktigare mening; vi vilja gerna deri se en skymt af behofvet af den polska frågans orundliga och-bestämda lösning. Att påstå att mer eller mindre omfattande administrativa reformer, att en mer eller mindre allmän amnesti skulle utgöra ett botemedel mot det onda, som blir vår död, och för-. ändra de nuvarande förhållandena, vore en så orimlig föreställning, att vi ej våga påbörda en så klok och upplyst regering som kejsar Napoleon lII:s en sådan. Polackarnes misstroende till ryssarne har blifvit ett kroniskt ondt, som de ej kunna botas för. Ryssland söker öfvertyga Europa, att vi äro en nation, som ej ken styras, då vi söka arbeta oss ur de snaror som det lägger ut för oss,-oel det finner i hr Larochejaquelin (en f. di rysk officer) en nitisk försvarare af despotismen och barbariet. Hela Lithauen skall inom några dagar stå i ljus låga; alla så månva gånger af ryssarne slagna och tillintetgjorda insurgentskaror uppträda åter bättre beväpnade och mera krigsvana i alla delar af landet. Våra fiender ha för tidigt uppstämt segersånger. Den polska nationen är beredd att svara derpå genom en resning i massa med härskriet: segra eller dö! År man väl ännu nog enfaldig att tro, att dessa förtviflade ansträngniogar af ett helt folk endast gå ut på att erhålla några koncessioner och amnesti af czaren? — Nej, lusen gånger nej! Det rop, som utgår från alla hjertan, är vårt älskade fäderneslands sjelfständighet och fullständig skilsmessa från Ryssland. Under de nuvarande konjunkturerna kan Polen antaga och underkasta sig hvarje politisk kombination, som öfverensstämmer med de eurupeiska intressena, men det kan aldrig underkasta sig Rysslands ok. Om vi vädja till de civiliserade och lyckligare nationernas samveten, till de hederliga männens räöttskänsla, skola vi deremot aldrig tigga om amnestiernas och de bedrägliga eftergilternas allmosor. Om Europa blandar sig i saken, för att utverka czarens nåd åt oss, gör det sig derigenom medbrottsligt i Polers delning. Dessa äro den nations önskningar, tänkesält och förhoppningar, hvilken är beredd att offra sitt hf för sina rättigheter och sitt oberoende. Kardinal Donnets cirkulär, ett mönster af saktmod, kristlig kärlek och sympati för Polen, har uppfyllt alla fromma sinnen med uppriktig erkänsla för detia bevis på intresse, som pilfvits en af schismen och barbariet förföljd nations sak. Det polska presterskapet, denna neartyr, trogen sin karakter och sin värdighet, förtjenar hela kristenhe tens sympati för sitt nit och sin orubbliga fasthet i de förtrycktas försvar mot förtryc karne. Derföre vilja barbarerna också hämnas på presterskapet och de förfölja det med största förbittring, massakrera det utan förskoning på öppen väg, under förevändning att förhindra dem frän att begifva sig till insurgenternas läger, der. presten är på sin post, för att utdela sakramenten. Just i dessa dagar ha soldaterna förfärligt mas sakrerat presten Benvenuto Maykowski på jernvägen vid Lazy. En kula dödade honom; de vilddjuren kastade sig öfver hans lik och söndersargade det med slag af gevärskolfvarne och bajonettstygn. Vianföra att exempel bland hundra. Så föra rys sarne krig i Polen.