Aftonbladet – 7 april 1863, sida 2

räckligt höjt vår stämma emot detsamma, utan alltför mycket tegat och bidat på tecken och under ofvanifrån. Hvarje publicist, som inför en större eller trängre krets kan göra rättvisans och mensklighetens röst gällande i denna sak, hvarje folkrepresentant, som har ett ord att säga, för att derigenom i sin mån stärka den allmänna opimonen i Europa, och som ändock icke gör det, åsamkar sig derigenom en blodskuld. Och en liberal! svensk regering, som uti en fråga, som verkligen så nära rörer 038, icke skulle göra allt hvad i dess makt står, för att nedtynga vågskålen åt den sidan, der frihetens och civilisationens intressen äro, skulle derigenom frånsäga oss all rätt till verldens sympatier och delta gande, om den stund komme att äfven vi behöfde taga dessa i anspråk. Vi föreställa oss att de tider äro för alltid förbi i vårt land, då man skyggar tillbaka för alt öppet och frimodigt tala sanningens språk, af fruktan att dermed misshaga Ryssland. Denna mekts ställning till oss är redan så deciderad, att den icke af ett eller annat steg från vår regerings sida kan undergå någon väsentlig förändring. Genom Novembertraktaten äro våra skepp uppbrända, och väl är det, att ställningen är klar och att man icke gerna mera kan öfverlemna sig åt några slags illusioner. Med hvarje dag försvinner alltmera den från Yfamiljefördragets tider härstammande föreställvingen om Rysslands ofantliga öfvermakt. Af denna tradition återstår snart högst obetydligt; man blir allt mer och mer öfvertygad derom, att i närvarande tid finnes ingen s. k, stormakt, som är så svag som Ryssiaud, svag genom sin ställning till de af densamma förtryckta eller hotade nationaliteter, svag genom den oerhörda korruptionen i alla grenar af statsförvaltningen, svag genom de stora elementer af splittring, som finnas uti dess eget inre, om hvilka ett telegram i dag redan gifver någon antydning, och til hvilka vi en annan dag utförligare ekola återkomma. KNSNIREESRE VRETA