Aftonbladet – 7 april 1863, sida 2

Vid Samiliga metan iiggande stationer. STOCEHOLM tcu 7 April Anblicken af denna polska ungdom, som beslutat att dö för fosterlandet, anblicken af dessa ryska horder, som mörda, sköfla och plundra med en råhet och grymhet, som utgöra en skamfläck för vårt århundrade, har gifvit Europas folk ett stygn i hjertat och man hör öfverallt liksom ett ofrivilligt anskri af fasa, af smärta, af oroligt deltagande vid denna upprörande syn. Dessa vittnesbörd derom, att folkens samvete vaknat, ha åter väckt någon oro hos xabinetterga och de ha funnit tiden vara ione att låta den europeiska allmänheten förstå, att icke heller de äro döfva och blinda för hvad som försiggår, utan att de ämna företaga någonting. För hvarje post, som kommer, meddelas underrättelser om något nytt drag på det diplomatiska schackbrädet; : an eöker utforska och öfverlista hvarandra; man låter förkunna, att en diplomatisk aktion än från den ena, än från den andra utgångspunkten, står för dörren; under tusende omsvep och krumbugter känner man sig för, huru pass mycket man kan våga, utan att stöta på större svårigheter. Men under tiden gå veckor som äro dyrbara, emedan de kosta mycket martyrblod. Under tiden fortgår mördandet, sköflandet, skändandet och mordbrännandet uti det arma Polen. Hvem skull en gång inför hi storiens och inför evighetens domstol an svara för alla dessa gräsligheter? Jo, hvar! och en som kunnat afstyra dem, hvar och en som i sin mån kunnat bidraga dertill att låta den allmänna meningen i Europa yttra sig med sådan kraft i aenna sak, att det blifvit en absolut omöjlighet att motstå eller harcellera densamma. Oaktadt den stora lifligheten af de sympatier för Polen, som äro rådande inom vårt I land och hvilka älven gifvit sig luft inom folkrepresentationen, har man dock under de senaste veckorna lugnat sig med den föreställningen, att vår regering utvecklade en ganska energisk verksamhet i denna angelägenhet och att det i sjelfva verket vore alldeles öfverflödigt att numera uttala en önskan om en diplomatisk samverkan från vår regerings sida med andra makter till förmån för Polen. i Man har dock bärvid misstegit sig ganska mycket. Vårt kabinett lärer i sjelfva verket icke ha gjort det allraringaste i denna sak. Men den isin utrikespolitik 1mycket ytlige och kortsynte lord Russell har, enligt hvad vi från tillförlitligt håll erfara, ånyo tillfogat Sveårge en kränkning, liknande den som han för icke längesedan lät oss vederfaras uti den danska frågan. Till de ursprungliga undertecknarne af Wieneriraktaten hörde, utom stormakterna, endast Sverge, Spanien och Holland. Lord Russell lärer nu, enligt hvad vi från tillförlitligt håll erfarit, ha vändt sig med en framställning rörande polska frågan icke blott till Spanien och till Portugal, utan äfven, enligt hvad vi g-nom bref från Köpenhamn erfarit, till Danmark; men han har icke med ett enda ord vändt sig till svenska kabinettet i denna sak. Detta utgör det bästa bevis, att den ädle lordens åtgöranden i denna angelägenhet utgöra skenmanövrer, alldenstund han icke vill samverka med dem, som kunna förutsättas ha ett närmare intresse för saken. Men det innebär tillika en grot förnärmelse mot vårt land, hvilken man visserligen torde få tillskrifva lord Russells, efter allt hvad det vill synas, föga vänskapliga sinnelag mot Sverge, men som vår regering för principens skull näppeligen borde kunna! låta oenmärkt passera. Det vill emellertid synas oss, som skulle svenska regeringen kunnat ha full anledning att, i likhet med den italienska, taga ett initiativ och på grund af det varma intresse för saken, som uttalat sig hos svenska fol ket, göra en förfrågan i ämnet hos alla de makter som undertecknat Wiener traktaten. Detta innebure alls icke större förmätenhet än när Sverge ensam protesterade mot Krakaus inkorporation i Österrike eller Savoyens i Frankrike. Men skulle det åter vara meningen att folksympatierna i vårt land icke ha uttalat sig tillräckligt klart och kraftigt, för att hos vår regering aflägsna hvarje tvifvel och tveksamhet, så uppmana vi bärmede!st hvar och en att bidraga dertill, att folkets tänkesätt i detta fall må komma att ligga i så klar dag som möjligt och derigenom tillika medverka dertill att opinionsstormen i Europa snart blir så stark, att den måste öfverrösta alla kabinetternas betänkligheter mot att på fullt allvar uppträda för rättvisa och mensklighet. Skulle Polen nu, lemnadt åt sig sjelf, duka under och efter att först en tid bortåt ha varit en stor afrättsplats, sedermera under långliga tider komma att förete den lystra anblicken af ett enda stort fängelse, ;å skola vi måhända uti en icke aflägsen!fi ramtid komma alt instämma uti det histoiska omdömet, att det är en outplånlig skam för vårt århundrade, att sådant cunnat ske; men vi skola då också nedryckas af det medvetandet att vi allesomK 1 nans i någon mån bidragit till det skamlisa dådet, d.rigenom att vi icke i tid till