Aftonbladet – 4 april 1863, sida 6

Hon hade hufvudet lutadt i honden och hela hennes ställming utvisade nedslagenhet. Hon hörde icke att Allon trädde in. Han hejdade sig och stannade för att betrakta henne; dereiter tog han ett par beslutsamma eteg framåt. Gurli vände vid ljudet deraf på hufvudet. En flamma af vrede, af öfverraskving, eller Gud vet hvad, flög öfver hennes kinder. Aillon!4 utropade hon. Ja, Allon, som du trampar under dina fötter, som du jagar ifrån dig, då han är dig till besvär! utropade Allon med häf tighet. Gurli, Gurli, hvad bör jag tänka. om dig? I går vid denna tiden sade du; att jag var ditt hjerta kär; du gaf mig de allvarligaste löften, du emottog min kärlek och förband dig att återgälda den, ochi dag; behandlar du mig liksom ett ting det du ej frågar elter, något som du undflyr derföre alt det är dig till besvär. Du anser digi kunna trampa på mitt hjerta derföre attjag är fattig på guld; men, Gurli, du misstager dig. Detta bjerta är för stolt att fördraga. nägot dylikt. Om du varit höljd i trasor och jag den rikase man i verlden, skulie jag aldrig kunnat annat än vörda och tillbedja dig. hlin kärlek skulle ba gjort dig rik och mäktig. Nu — vill jag icke hafva ditt guld, då ditt hjerta är så armt. Jog ger dig äter alla dina löften, då du ej kan skänka mig din kärlek. Jag skulle ha varit lycklig såsom den riogaste, den fattigaste menniska, om, din ömhet varit lika stor som min. Nu deremot......? Bör du sluta, afbröt Garli, ficke med yrede, icke med häftighet, utan med lugn. tcOch hvarföre skulle jag det ! utröpade Allon och fattade hennes bänder. Tror du dig med dina skatter hafya köpt rättig: heten att befalla öfver mig? Anser du må