Aftonbladet – 4 april 1863, sida 2

Festen för Polon i Upsala. Om denna fest som hölls förliden måndags afton å Gillets lokal, ger Upsala-Posten i följande skildring : Festen bar i all sin enkelhet ett lika vackert som tydligt vittnesbörd om det varma deltagande, hvarmed medlemmar af alla samhällsklasser inom vårt land omfatta det polska folkets heliga sak. Omkring 330 personer, akademiska lärare, studenter, borgare, militärer, prester, embetsmän, ståndspersoner och arbetare deltogo i festen. Blund de närvarande såg man universitetets rektor, professor L. Svanberg och förre landshöfdingen friherre von Kreemer. Gillesalen var rikt upplyst; å dess ena långsida var en talarestol, omgifven af orangeriväxter, uppiförd; öfver denna lyste det polska vapnet mellan polska och svenska fanor; på ena läktaren hade Uplands regementes musikkår sin plats, den andra var upptagen af damer. Professor Mesterton besteg först talarestolen och föreslog en skål för Polen, för friheten3 och rättvisans seger, beledsagad af dånande hurrarop och afsjungandet af tNoch ist Polen nicht verloren. Docenten Odhner föreslog en skål för ett återuppståndet, sjelfständigt Polen och för ett 1ro get fostbrödraag m-llan Skaninaviens och Polens folk; studenten Liljeblad för Polens frihetshjeltar; studenten grefve Snoilsky föreslog på vers en skål under titel: SPå Polens dag; boktryckerikorstförvandten Lindberg å Upsala skarpskyttekårs vägnar en skål för Polen; professor Rydin för Polens fredliga arbetare; studenten af Wirsen uppläste verser för Polen, insända af en student, som för tillfället vistades i Stockholm, hvarefter kandidat Hedin föreslog en skål för den polska emigrationen, Samtlige skålarne beled sagades af hurrarop, sång och musik. Protessor Mestertons tal hade följande iydelse : Mine herrar! Det finnes ett land, vid hvars namn Europas samvete skälfver — ett land dränkt i blod och tårar, som städse påminner det nittonde århundradet om den största af dess ärfda, ännu oförsonade syndaskulder. Det är Polen — en gång ett mäktigt rike, en stolt nation, civilisationens utpost mot Östern, mot hvars ridderliga sköld Osmanernas anlopp mot kristenhet och eu ropeisk bildning bräcktes, det landet ligger nu ett offer, måhända för egna fel, men ännu mer ett offer för den nedrigaste statskonst, historien känner, styckadt, förtrampadt, blödande ur tusen sår, bundet vid förtryckarnes fötter, företeende det upprörande skådespelet af en nation, som icke fått lefva och icke kunnat dö. Likgiltigt såg Europa, hurn de svarta örnarne sargade och slogo den hvita. till dess den blödande och. döende sjönk till jorden; — med ett häftigt, krampaktigt vingslag, ett hugg med näbben, har den dock emellanåt påmint verlden om, att en nation af 15 millioner icke kan letvande begrafvas. Det polska folket lefver, till sina förtryckares olycka, men till lycka för vårt århundrade, som ännu har tid att rädda sin heder, genom alt försona hvad det föregående brutit. ys sågo vi en underbar syn. Vi sågo en nation, hvars likbegängelse kabinetten redan flera gånger firat, ånyo resa sig ur sin graf. Med sorgdok öfver svepningen, på knä vid altaret, med det tårdränkta ögatriktadt mot höjden, väntade hon icke mera nägon hjelp af sina bröder; blott Honom, som styrer fölkens öden och skipar rättvisa mellan nationerna, anropade hon: Herre, se jag lider, när är kalken tömd? När vill Du förlossa mig? Ske, o Herre, Din vilja i behaglig tid! Vid denna upprörande syn gick en bäfvan af sorg och deltagande genom verlden — Förtryckaren sjelf kände sig illa till mods; — ställd midt emot denna martyrlika resignation blygdes han och fruktade, att Europas oemotständligt väckta sympati en gång från känsla kunde öfvergå till en räddande vilja, till hjelpande handling, Sitnationen måste förändras; en anledning måste skapas att för sista gången få måtta dödshugget åt den vaknade nationen, för att med en fait accompli kunna möta det ständigt växande deltagandet; och moskoviten saknade ej utvägar att förvandla det resignerade tålamodet till förtviflans utbrott. Dertill behöfdes blott att låta en rekryteringsukas utgå öfver det olyckliga landet. En sådan framkallar lätt förtviflans utbrott bland folket i sjelfva Ryssland — det visste man af erfarenhet — men man åtnöjde sig icke med att tillämpa en barbarisk lag i dess fullaste stränghet; — nej! Lagen tilläm