Aftonbladet – 1 april 1863, sida 2

Inom Italiens och Portugals lagstiftande församlingar har man i dessa dagar följt det exempel, som på svenska riksdagen blifvit gifvet i afseende på interpellationer rörande polska frågan. Och man finner, att i båda dessa stater ba regeringarne funnit det fullkomligt i sin ordning att representationerna yttrade sig i detta ämne. Uti det italienska parlamentet hade man tagit sig anledning att återkomma till ämnet af de petitioner till förmån för Polens eak, som inkommit till parlamentet, och hvilka till en del hade blifvit beslutade vid offentliga möten. Det utskott, till hvilket dessa petitioner hade biifvit remitterade, hade afgifvit ett betänkande, hvari föreslogs att kammaren skulle öfverlemna dessa petitioner till ministeren och på samma gång uttala sitt förtroende till regeringen, att den med alla lämpliga medel skulle söka verka till förmån för Polen. Då detta betänkande förekom till behandling i kammaren, förklarade atrikesministern, att han voro belåten med att dessa petitioner hänvisades till mi nisteren, och uttalade sig öfver regeringens förhållande i denna sak. Han uttalade uti sitt anförande den förhoppningen, att den monark, som var de lifegnes ädle befriare, skulle återställa Polens lif och välfärd. Med anledning af de meningsyttringsr, som förvummits från folkets sida, hade regeringen framställt sina tänkesäll uti en lill England riktad not, och England hade då meddelat en afskrift at sin till Ryssland ställda not, med en uppmaning ati Italien skulle sluta sig till densamma. Italienska regeringen hade då med ifver följt denna uppmaning. Italien hade sålunda, förbehållande sig full frihet att handla, med bestämdhet intagit sin behöriga plats i den europeiska koncerten. Sedan detta utrikesministerns yttrande blifvit upptaget med stort bifall uppträdde flera talare till förmån för Polen. Debatten hann icke afslutas utan måste uppskjutas till följande dag (den 27 Mars), öfver hvars förhandlingar man ännu icke har nägra underrättelser. Uti Portugals deputeradekammare egde d. 24 Mars en interpellation rum i samma ämne, hvarom man ännu icke har andra underrättelser än korta telegrammer i de franska tidningarne, Premierministern, markisen af Loul, förklarade helt öppet, att portugisiska regeringen hade med nöje antagit engelska regeringens för slag om afgifoande af gemensamma framställningar till ryska regeringen till Polens förmån. Efter afgifvandet af denna förklaring hade kammaren enhälligt antagit ett förtroendevotum åt ministåren. Man ser här sålunda tvenne liberala regeringar, som icke kunna ha något direkt intresse uti de polska angelägenheterna, men som ändock icke draga det ringastei betänkande att låta verlden veta, att de med ifver och nöje omfattat Englands förslag om ett gemensamt diplomatiskt uppträdande vis å vis Ryssland, ja att den ena af dessa regeringar, den italienska, som eljest för sina närmaste politiska intressen kunde synas ha anledning att icke på ringaste sätt stöta sig med Ryssland, till och med tagit initiativet och på grund of folksympatierna sjelf vändt sig till Eogland med en framställning. Vi undra just hvad en och annan statsman af den gamla Talleyrand-Nesselrodeska diplomatsko!an skall säga om en dylik öppenhjertighet. I Kölnisehe Zeitung meddelas ett märkigt dokument från den tid, som omedelföregick. den nuvarande polska resnin gen Det är en framställning, som markis Elopolski i slutet af år 1860 inlemnade: tyske utrikesministern, furst Gortscha-l: