Aftonbladet – 31 mars 1863, sida 3

r Äfven af de schlesiska tidningarnes be a rättelser om striden på andra puukter visa det sig, att polackarne segrade i alla träff. ningar ända till slutkata-trofen, Men der e jjemte inhemtar man ur dessa korresponden jser, att ryssarne plötsligt satte alla truppe ide kunde förtloga öfver, till och med frår I Kalisch och Wielun, i rörelse mot Kielce. I Ryssarne företogo många arresteringar, in. . nan de så starkt förminskade garmisonerna iii Kaliseh och Wicelun. Hvilken väg denna såkör tagit från Kalisch till guvernementet tjRadom inhermtar men ej, wen det är ej ati tj antaga, att de ech sa tidningarna hittills licke skulle ha erhållit någon underrättelst a I derom, om denna ryska kär skulle ha tåga -igenom regeringskretsen Oppela till Czenz istochau, såsom Opinion nationale påstått. 1j Rörande de inre tilldragelserna i Langie wicz läger äro polackarne inycket förbehållsamma, dock förljudes det att Kurowski, samma person som lörde de unga männen till Miechow på slagtbänken, hade sin hand med i spe!et samt att han, likasom andra Mieroslawskis agenter, gaf diktatorn å myc-iket att skaffa, att denne i stället för att plakttaga ryssarnes rörelser, hade händerna 2; fulla af arbete och förargelse för de rödas ; iskull, hvilka voro missnöjda med allt hvad ) jhan gjorde. Kurowski benämnes i en berättelse från Krakau rent ut en förrädare, som den allmänna meningen redan vid affäciren vid Miechow betecknade såsom sådan, och hvilken nu allmänt nämnes med förbannelser. För den inre tvedrägtens skull hade betälhafvarne äfven så försummat sina trupIpers förplägning, att det var brist på lifsi medel i fyra dagar före den sista katastroIfen. Äfven från Tarnow bekräftas tvedrägten i insurgentlägret: Det tyckes, skrifver Jen korrespondent, som om polackarnes historiska tvedrägt åter varit ryssarnes bästa buodsförvandt. Natten mellan den 18 och 19 dennes hölls krigsråd i insurgentlägret i skogen vid Welce. Den Mieroslawskiska ligan påyrkade att beslut skulle fattas om fhvilkendera som skulle hädanefter ba högista befälet, Langiewiecz eller Mierostuwski, Dessa bearbetningar hade börjat redan några veckor förut och voro ett bland hufvudskälen hvarföre Langiewiez erhöll diktaturen. Efter krigsrådet delade sig Langiewicz kår i två delar, af hvilka den större förklarade sig vilja följa Mieroslawskis fena, men återstoden förblef Langiewicz trogen. Mieroslawski har, enligt Corresp. gentrale, icke återvändt till Passy, utan skall befinna sig på österrikiskt område och söka att komma In i Ukraine. I con korrespondens från Krekau till Ost deutsche Post meddelas följande ytterligare detaljer om striderna vid den österrikiska gränsen: Underrättelsen om de af de polska insurgenterna på venostra Nida-stranden vid Chrobrze vunna fördelarne bekräftar sig ; men deremot utföllo de träffoingar, som der efter egde rum, till afgjord fördel för den ryska ormån. Efter drabbningen vid Chrobrze den 17 dennes samlade Langiewicz sina stridskrafter på den öster om Pogusitze belägna skogiga terrängen och tillbragte natten vid Grochowiska. Men insurgenternas yttersta förposter meddelade redan i gryningen den 18 den underrättelsen, att de ryska truppernas förposter stodo i grannskapet af Wlochy. Om de i Pinezow koncentrerade rycka stridskrafternas styrka, hvilka just då fromskjutit sina förposter ända till Wiochy, hade man iogen visshet i Langiewier läger. Kort derpå inträffade älven i insurgenternas högqvarter underrättelsen, att ryska trupper voro i antågande vid Galow. Kl. 2 på eftermiddagen utvecklade sig striden å båda sidor, insurgenterna hade ej lemnat sin fasta ställninz vid Grochowiska, ryssarne ryckte fram från Pinezow och Chmielnik samt angrepo de upproriska. Zuaverna bragtos till en början i oordning, deras befälhafvare Rochebrune samlade dem och förde dem jemte skyttarne i striden. Lengiewiez lät utföra två anfall, hvilka förhindrade de reguliera ryska truppernas ytterligare framträngande. Liemännen fördes i elden, och vid ett sam tidigt af alla de särskilda afdelningarne företaget anfall nödgades ryssarne att gilva vika, lemnande efter sig sårade och döda, hvilkas antal efter ett hit ankommet ögonvittnes (en af Rochebrunes adjutanters) utsago skall ha uppgått till inemot 400. Anda till detta ögonblick var fördelen ännu på olackarnes sida, men de sista ögonblicken ade segern i ryssarces händer. När de ryska leden efter de lyckligt utförda anfallen af insurgenterna började gifva vika, gaf Langiewicz befallnipg att kavalleriet ekulle rycka fram och hogga in på de tillbakaryggande ryesarne. Men kavalleriet hade re dan dragit sig tillbaka och kunde ej i rättan tid utsändas att förfölja. Några påstå alt kavalleriet, just då ordern att rycka fram ankom, råkat i oordning, andra uppgifva att det straxt vid stridens början dragit sig tillbaka. Vare härmed huru som helst, så är det ett faktum att kavalleriet ej utförde befallningen. Under detta stillastående samlade sig de ryska trupperna, klockan var just 4 å eftermiddagen, och den i Stobnica för lagda ryska garnisonen ryckte fram öfver Busk, angrep i gemenskap med de redan engagerade ryska trupperna insurgenterna. bragte dessa, son förlorade ungefär 120 till 150 man, i oordning och tvang dem till åter eb Mo ee HH er