Aftonbladet – 31 mars 1863, sida 3

och, instämmande för öfrigt med hr v. Ehrens heim, önskade endast den förändring att de af presteståndet endast för nästa statsreglering beviljade 100,000 rdr måtte uppföraå såsom reservationsanslag under sjette hufvudtiteln. Såsom skäl anfördes att detta vore för entreprenörerna mera betryggande, enär entreprenaderna vanligen uppgöras på 5 år. De som förut instämt med presteståndets beslut öfvergingo till detta förslag, och sedan vid begärd votering återremiss såsom kontraproposition blifvit förkastad, uppsattes till sådan bifall till utskottets betänkande, hvaremot grefve Marners förslag antogs till japroposition. Såsom förr är omnämndt segrade det sistnämnda med 86 röster mot 43. LÖRDAGENS AFTONPLENUM. idderskapet och adeln. Frih. J. W. Stjernstedt anmälde sin reservation mot förmiddagens beslut för så vidt det skulle innebära ett erkännande af grundsatsen, att skjutsningsbesväret icke bör vara ett med jordea förenadt åliggande. Derefter fortsattes behandlingen af det förr nämnda utlåtandet. Andra punkten, hemställande att, i afseende å kungsoch krono-skjutsningsbesväret, annan ändring icke bör vidtagas, än att, under förutI sättning att gästgifveri-, hålloch post-skjutsen af staten öivertagas, samtlige skjutsskyldige hemman i riket, så framt de ej äro helt och håilet eller i viss mån från skjutsskyldighet befriade, förklaras böra i kungs och Ikronoskjutening deltaga, s på yrkande af grefve Björnstjierna och förklarades att man förblifver vid det gamla. Tredje punkten, innefattande förslag till reglering af befordringen utaf post och resande samt till gäldande af den derför erforderliga kostnad förklarades på begäran af grefve Björnstjerna, med hvilken grefve Liljeneraniz instämde, hatva förfallit. Frih. Alströmer yrkade dess läggande till handlingarne och hr v. Koch återremiss. . Njerde punkten, hvari utskottet tillstyrker ett anslag af 600,000 rdr förklarades äfven på grund af förut fattadt beslut hafva förfallit! Femte punkten, hvari tillstyrkes det måtte å riksstatens sjunde hufvudtitel anvisas ett årligt reservationsanslag af 70.000 rdr rmt, att till post verket utgå såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande till likhet med gällande entreprenadlega komme att uppstå, med bemyndigande tillika för poststyrelsen att använda de besparingar, som å detta anslag kunna göras, till ordnande å postvägar af gemensam befordran af post och resande, åie-remitterades på begäran af hr v. Koch, grefve Liljenerantz, hr v. Möller, grefve C.G. Mörner, frih. af Ugglas samt hrr v. Ehreuheim och v. Troil. Man ville hafva uttryckt att summan skulle användas till befordrande af entreprenader och förmån för reservskjutsen. Grefve Björustjerna talade för bifall utan de vilkor som utskottet framställt. I sista punkten heter det: Genom hvad utskottet i detta betänkande yttrat och föreslagit i anledning af Jonas Anderssons motion lära öfriga i ämner väckta, här förut omförmälda motioner, få anses såsom besvarade; hvadan något särskildt yttrande öfver en hvar af dem ej torde vara erforderligt. Äfven denna punkt ålte-vemitterad-s på hemställan af hrr v. Ebrenheim, v. Troiloch v. Koch, grefvarne Liljencrantz, Biörnstjerna och C.G. Wörver samt frih. Alströmer, på den grund att Johan Bergströms motion, angående anläggande af gästgifvaregårdar vid nya farvägar äivensom vid jernvägsoch kanalstation, icke blifvit af utskottet tagen i betraktande. Hr v. Koch visade att äfven i hans motion funnes åtskilligt som ej blifvit afgjordt, ehuru det, om Jonas Anderssons nu förkastade förslag gått igenom, varit inbegripet å deysamma. På förslag af grefvarne C. G. Mörner, Björnstjerna och Liljenerantz beslöts inbjuda presteståndet att instämma i de beslut adeln fattat. Slutligen företogs till afgörande lagutskottets betänkande n:o 23, i anledning af väckta motioner om ändring i föreskrifterna rörände ogift qvinnas myndighet. Utskottet tillstyrker det rikets ständer måtte för sin del besluta en så lydande författning, angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig: Med upphifvande af hvad kongl. förordningen den 15 Juni 1858 innehåller derom, att ogift qvinna, som fyllt tjugutem år och vill myndigheten sjelf utöfva, skall derom göra anmälan hos den domstol, hvarunder hon i förmyndaremå: lyder, och, intill dess sådan anmälan skett, varda såsom omyndig ansedd, förordnas som följer: Ogift qviva, som fyllt tjugufem år, vare myndig att sig och sin egendom sjelf råda och förestå. Vill ogift qvinna, som ofvannämnda ålder uppnått, afsäga sig myndighetens utöfning; göre derom anmälan hos domstol; och varde hon af domstolen under förmyndare ställd. Dessa stadganden träda i verksamhet från och med den 1 Januari 1865.4 Vi redogöra i korthet för den häröfver förda diskussionen, som upptog största delen af aftonen. Den öppnades af Hr v. Ehrenheim, som ansåg den nu gällande lagstiftningen vara för qvinnan förmånligare; det beror nu på henne sjelt om hon vill bli myndi eller icke, och hon uppfostras vanligen med si liten kunskap om sina rättigheter och skyldigheter i medborgerligt hänseende, att det är bäst man dröjer tills hon får veta hvad det vill säga att vara myndig. Yrkade afslag. Grefve G. IK. Hamilton förklarade åter att qvinnan under sednaste tiden gjort sådana framsteg i socialt hänseende, att steget väl kunde uttagas. Under nuvarande förhållanden vore qvinna, som vill bli myndig, utsatt för trakasserier och kostnader. Det vore dessutom från rättssäkerhetens synpunkt vådligt. Om hon anmält sig vid en domstol, hvartill hon icke i förmyndaremål lyder, och denna icke pröfvat sin kompetens, kunde hon ju ingå icke bindande transaktioner. Det vore för öfrigt säkert att de flesta qvinnor af medelklassen och allmogen önska blifva myndiga. Anhöll om bifall. Grefve E. Sparre talade i samma syftning, men hade önskat att ännu någon tid måtte dröjas med att taga steget fullt ut. Det kan endast ligga i rikare fruntimmers intresse att förblifva omyndiga. Qvinnorna hafva nog reda på när deras 25:te år inträffar. Röstade för bifall. Frih. C. S. Hermelin varnade för hastiga lagförändringar.