Aftonbladet – 30 mars 1863, sida 3

Debatien om Representationsreformen. Borgearestänget. (Forts. fr. n:r 68.) Hr Henschen: Såsom ursäkt derför att jag i denna fosterlandets vigtigaste angelägenhet kommer att yttra mig ofullständigt, torde jag böra tillkännagifva att jag varit hindrad dermed under riksdagen sysselsätta mig så, som man bordt göra innan man framträder offentligen. Men då saken under ett halft sekel ofta med stor värma behandlats af de politiskt tänkande, samt jag under de sista trettio åren lifligt intresserat mig för frågans lösning, och derunder studerat en mängd skrifter i ämnet allt från år 1810, anser jag äfven mig böra yttra något, dock egentligen blott för att fästa uppmärksamheten å sådant, som eljest säkerligen icke inom detta stånd kommit att nogare framhållas. Ehuru borgareståndet enhälligt, och således äfven jag, till K. M. i underdånighet framburit en varm tacksägelse derför, att H. M. behagat å ståndets vid sista riksdagen framställda underdåniga begäran, om nådig proposition i ämnet, fästa det nådiga afseende, att M. låtit utarbeta och till ständerna nu öfverlemna nådig proposition med förslag till en genomgripande ändring af nationalrepresentationen; och ehuru denna tacksägelse visserligen icke ifrågakommit, om förslaget varit sådant, att det synbarligen icke kunnat af ståndet antagas, hafve vi dock genom tacksägelsen icke godkänt förslagets dealjer, ej heller afsegt oss rättigheten att derom ifve lägga, på sätt I 2 mom. af 81 S regeringsformen omförmäles. Att grundlagsstiftarne lemnat representationen rätt att öfverlägga, utan att fenast få besluta, om ett förslag, sora dock ovilorligen och oförändradt skall hvila, torde få anses innefatta en uppmaning att denna rätt begagna. Dess begagnande kan ock, om det sker med sans, sanningskärlek och opartiskhet, blifva nyttigt, ej blott för kommande riksdagsmän, som hafva tillgång till protokollet, utan ock för valmän och allmänheten, i händelse, såsom ske borde i en så riksvigtig fråga, konungens förslag med alla tillhörande officiella förhandlingar fullständigt publiceras och vidsträckt utdelas. hvilket varit grundlagstiftarnes syfte genom på. budet om protokollernas owvilkorliga tryckning. Men de, som yttra sig, böra göra det, ej så som ensidiga advokater, utan såsom samvets gramna referenter, betraktande saken på flera sidor. Jag erkänner att förslaget har stora förtjen ster, men jag kan icke neka att det synes mig medföra faror, som, efter hvad mig tyckes, lät nog kunnat undvikas. Dock torde hända, att de tänkande och utmärkta män, som uppgjort förslaget, haft, fastän de icke angifvit, sina skäl till de föreskrifter, för hvilkas följder jag fruktar. Jeg anser ock, att vid förslagets granskning det är för dem, som i allo gilla förslaget, och särdeles för medlemmarne af konstitutionsutskottets pluralitet, ej blott en rättighet, utan äfven en skyldighet att ingå i en kritik af reservationema mot förslaget. Men dervid bör man ej, som en annan talare gjort, kasta skugga på re servanterna för deras supponerade, ej utta!ade, motiver. Detta är ej rätt handladt, synnerligast mot dem, som ej här genast kunna svara å beskyllningarne; och jag reserverar mig mot ett sådant handlingssätt. : Endast Gud känner säkert hvilka följder förslaget medför. Men då vi i förslaget tycka oss skåda både förtjenster och fel, böra vi ärligt framhålla beggedera. Dock, som det under ötfverläggningarne i riksstånden säkerligen kommer att till stor del ske af andra, vill jag, för att icke trötta ståndet, framhålla endast sådant, som ejest säkerligen icke skulle blifeg i detta stånd närmare behand adt. Bland dylikt anser jag mig, då jag först vill i j