UTRIKES. DANMARK. Prins Christian till Darmark skulle med sin familj i måndags afresa från London till kontinenten. Den diplomatiska tvisten mellan engelska sände budet i Köpenhamn och danska utrikesministern angick huruvida den i Köpenhamn födda engelska vicekonsuln derstädes, Rainals, hade aflegt dansk borgared eller icke, hvilket Rainals, och i följd deraf äfven det engelska sändebudet, förnekat. Excellensen Hall ber nu medelst utdrag af Helsingörs rådhusrättsprotokoll, visat att han haft rätt i sitt påstående, det Rainals af flagt eden. FRANKRIKE. Tvenne skritvelser halva i Paris väckt stort uppseende. Den ena är kejsarens i Monitören offentliggjorda bref, hvari han förklarar att ministern Billaults tal under senstens debatt i polska frågan fullkomligt uttrycker hans egna tankar; den andra är ett krigsmanifest i tidningen Opinion Nationale. Rörande begge dessa dokumenter ekrifves från Paris tll Kölnische Zeitung: Man misstoge sig mycket, om man trodde att Langiewicz nederlag gjort en ända på Frankrikes medlingsoch inblandningsplaner. Jeg vet, att samma afton underrättelsen kom om diktatorns fall hade prins Napoleon med kejsaren ett långt samtal, och att han är mycket tillfreds med kejsarens hållnirg. Det är desto mindre troligt, alt Frankrike afstår från sin verksamhet till Polens förmån, som kejsaren, kejsarinnan, prins Napoleon och Walewski äro af samma åsigt. Brefvet till Billault har sin stora betydelse. Att det-amma afser att gifva ministern en upprättelse för prinsens skarpa utfall är ej det vigtigaste; ej heller att det förklarar ministern vara en organ för kejsarens per sonliga tanke, ty det är hvarje fransk minister utan portfölj Vigtigt är deremot, alt kejsaren begagnar tillfället att tala ej blott om Frankrikes sympatier för polackarne, utan om dess sympatier för Polens sak, som är honom dyrbar, Napoleon I lyckönskai