Aftonbladet – 28 mars 1863, sida 2

Framkomwmwen till kojan, lyckades de Stefan att bringa henne till fullkomlig sans ning och att hämna blodet. Då Gurli återfått sansmngen började hot häfigt gråta, nd a. Hysd Guds namn har händt? frågad ocefan oroligt. — CIogenotiog; min häst har blifvit skrämdt stammade Gurli och aftorkade tårarna. 4Ha du sett till mina nykomna gäster?4 till lade hon. Ja, Allon har ledsagat dem till ditt hem men nu är ej tid att tänka på dem, utar på att du får någon vård. Gurli reste sig med någon ansträngning sägande: uGif mig din arm och ledsaga mig til paviljongen. Jeg vill ej att du tillkalla någon för att bistå mig. Tigando efterkom Stefan hennes tillsägelse. Med stor möda tillryggalade hon den korta vägen emellan fiskarkojan och paviljongen. När Garli steg uppför trappan till den sednare yttrade hon med ett matt leende: tDet är andra gången i mitt lil jag är nog ömklig att låta kroppslig smärta rycka ifrån wig medvetandet, Jag vill ej att man skall veta något om denna händelse, utan jag ber dig, tig dermed och sänd mig Lisa hit ner. 4 Stefen aflägsnade sig utan att svara, Btt par dagar förflöto, hvarunder Gurli ej var synlig, chura främlingar såder oförmodad ankommit och afvaktade att få träffa henne. De voro bjudna att gästa på Birgersborg, sade de. Man ursäktade Gurlis frånvaro genom att förege att hon var på Eri bruk och ieke skulle äterkomnra fö söpdagen. Alivn och nelire, me båda främli hålla Stefan och Blom hede dagen eftor de nya gästernas ankomst farit till —Åa: Den stackars Allon utstod under dessa dygn alla möjluga själsmarter af svartsjukan, underblåsta af modren. Beata hade nemligen lyckats bibringa honom den öfvertygelsen alt Stefan och Blom