Aftonbladet – 28 mars 1863, sida 2

ken, och följande sjöstranden färdades han ram emat björkhagen. Kommen fill fiskarstugan stannade han och lyssnade, men allt var stilla och tyst, intet ljud kom att störa aftonens frid. . Plötsligt hördes röster tala på afatånd. De komino närmare. Stefan kunde urskilis dem. Den ena ver honom väl btkant, då tillhörde Alfon, men de andra voro honan främmande och hvad mera var, de talade ett främmonde språk, : ur SrTd du upser ib mer än lycklig, madamet, ytträde Alton 1 hanska, Isom kunnat göra er den obetydliga tjensten att hejda edrö hästar, och jog är glad att erfara det ni och er unga följeslagereka ej på något sätt skadat er. — Hvad kunde vara orsåken till att hästarne blefvo skrämda? sOlyckan hörböt sekert derafy att en häst utan ryttare, men med sadel, kom framstörtande ur skogen. OchAu monsieur vill ni visa mig den godheten och äpplyaa om det är långt till magamoiselle Falkensterna hem. NN AÄllon sade något om att det ej var många steg dit c. stefan drog sig bakom fiskarkojan just då de somtalande skulle passera förbi) så att de ej skulle observera honom. Han kunde säledes endast se dem på ryggen. De voro tvenne elegant klädda damer, Så fort de försvanna skjyndade Stefan igen fram hvarifrån de kommo och till början af björkhagen. Vägen hade på ömse sidor djupa diken. I samma ögonblick Stefan skulle vika ef inåt skogen, föll hans ögon på något som läg i diket. Han stennade och utropade ES an honpsde ned och Ipr le ch Hon andades, men förmådde ej röra sig. Ögonen voro slutna. Bioden rann ur ett sår 1 bufvudet och färgade de blonda lockarna. Utan att ett ögonblick besinna sig, tog, Stefan henne på sina ermar,l7fyande henne R ur diket Och bar henne fill fiskarköjsn. nder den korta vandringen. undföll Gurli en qvalfull suck, sådan den fysiska smärtan frampressar under ett till hälften medvetslöst tillstånd. EN