Aftonbladet – 27 mars 1863, sida 3

net. I yrkanc om äterrem förenade sig med honom hrr Ekman och Gahn. Hrr Björck, Hjerta, Ekholm och Kistner talade för utskot; tets förslag, hvilket också i voteringen segrade med 26 ja mot 24 nej. Alla öfriga här olvan ej omnämnda punkter blefvo utan diskussion af ståndet bifallna. GARDAGENS FÖRMIDDAGSocu AFTONPLENA. Bondeständet. Som förut är nämndt börjades förhandjlingarne för dagen med statsutskottets utläitande mn:r 66, rörande fjerde hulfvudtiteln, eller anslagen till landiförsvaret, och hvilket : upptog både förmiddagens och aftonens plenum, !hvarför vi här redogöra för utlåtandet i dess helhet, inalles 44 punkter. De första 8 punkterna. som omfatta anslagen ill krigskollegii tjenstemän, generalitetsstaten, to pografiska kåren, krigsakademien och löneförringarne för befäl och underbefäl vid armön, föllos utan diskussion i 9:de punkten, om anslaget till indelta armå vapenölvingar, i hvilket K. M:t äskat en förhöjning från 650.000 till 823,000, rdr, föranledde : diskussion, emedan Svensn, Östman, Heurlin, Per Nilsson. Rundbäck, Ola Jönsson, August t Andersson, Erik Ersson, Olaus Eriksson och Jonas Andersson ansågo det förutvarande anslaget tillräckligt, så mycket hellre som utlänningar och män af facket vanligtvis uttala det omi döme att våra trupper besitta en ovanlig öfning ch färdighet; uttryckande talarne derjemte den sigt att det skulle vara mindre välbetänkt att på lustläger bortkasta penningar som nyttigare ; kunna användas. j Mengel förklarade sig vara af helt och hållet ,stridig åsigt med föregående talare, och ehuruväl talaren insåg att hans öfvertygelse ej skulle vinna något stöd, sade han sig ej kunna underlåta att uttala densamma; nu mindre än förut bör man tänka på en inskränkning af anslaget föri armrs vapenöfningar, då man snart kan hafva att förvänta ett brinnande krig. De större staterna afgöra frågan om fred och krig, och på dessa större staters grupperingar bero de mindre staternas politiska förhållanden. En stats respekt och inflytande bestämmes till stor del af dess materiel och dngligheten hos dess armå. Af dessa skäl förklarade sig talaren önska bifall till utskottets förslag, erinrande derjemte om att de andra trenne stånden utom allt tvifvel medgifva den begärda förhöjningen. Vid framställd proposition afslogs utskottets förslag, och beslöts i stället ifrågavarande anslags bibehållande vid dess förra belopp. Punkterna 10-15 biföllos utan diskussion. Vid föredragning af 16:de punkten, om förhöjningen i anslaget till garnisonsregementenas mathållning begärdes ordet af Mengel, som efter en grundlig redogörelse för det sätt, hvarpå kosthållet bestrides vid det i Stockholm förlagda norska skarpskyttegardets kompani, och de fördelar, den inom detsamma använda och pröfvade mathållningsmetod erbjuder, yrkade ew tillägg i utskottets förslag sålunda, att de besparingar, som i portionsskil lingen kunna uppstå genom ett ändamålsenligt ordnande af mathällningen, må tillfalla manskapet. Punkten godkändes med bifogande af detta tillägg, och beslöts jemväl att inbjuda medstånden att sig deri förena. j 20:de punkten, hvari tillstyrkes en förhöjning i anslaget för beväringsmanskapets vapenöfningar från 458.333 till 560,000 rdr, föranledde jemväl någon diskussion. Svensån, som i sin reservation inom utskottet yrkat att beloppet måtte bestämmas till 500,600 rår, yttrade sig för bifall till denna sin framställning och biträddes häri af Hedström, Paul Andersson, Pchr Pehrsson, vice talmannen och Rudbäck. För anslagets bibehållande vid dess förra UL: lopp yttrade sig Jonas Andersson, Rosenber August Andersson, Olof Nilsson, Sundgren, Håkan Nilsson, Lars Ersson och Sven Nilsson Såsom sköl för dessa åsigter anfördes aw då, i enlighet med af K. M:t afgifven proposition man snart kan motse den förändring, attiskarpskyttekårer inskrifna beviringsynglingar blott komna att deltaga i bevärimngsmötena ett är, och att en stor del andra erlägga den för befrielse från bLeväringsexercisen stadgade afgift, bör det förutvarande anslaget biifva för ändamålet till räckligt. Mengel förklarade sig äfven i detta fall vara af annan åsigt än de öfriga talare hvilka yttrat sig i saken. Det är visst sannt, yttrade tal., att det vid början af hvarje riksdag uti trontalet heter att vi stå på en vänskaplig fot med främmande makter; men vänskapen stater emellan är ej mycket att lita på. Regenterna skrifva visserligen : Mtjemt till hvarandra under benämningen min bror? och min kusin; men det oaktadt ligga de litet emellan i lufven på hvarandra. Sådant är menniskolynnet, och så länge man ej kan förändra detsamma är det bäst att vara på sin vakt mot kusinerna. Att skarpskyttekårerna kunna blifva till mycket gagn ville tal. ej bestrida; men om de vinna utbredning komma ätven de att fordia betydliga anslag, och man borde derjemte taga i betraktande att dessa kårer icke hafva någon direkt förpligtelse, såsom fallet är med beväringen. Skilnaden är att den sednare kan utskrifvas, dä skarpskyttarne deremot endast kunna inskrifvast. Tal. ansåg beväringspligten såsom den minst kostsamma af all värneplikt och yrkade bifall till hvad utskottet föreslagit. Utskottets förslag afslogs och beloppet bestämdes i likhet med vid föregående riksmöte. De under A:sta punkten tillstyrkta anslag för krigskollegii olika afdelningar biföllos; men föranledde följande erinringar: Mengel önskade att vederbörande måtte förständigas att bättre än hittills hushålla med medlen, i afseende å byggnader för fortifikationens och garnisonernas räkning. Anförde som bevis på misshushållning att vid Svca lifsarde förändrad.s för några år sedan en arrestbyggnad sålunda att de gamla arresterna förändrades till celler, med en kostnad af 11 000 rdr, och likväl har det åsyftade cellsysiemet ej vunnits bättre än ati fångarne genom plankväggar kunna samtala med hvarandra. Afven den i arresterna befintliga värmledningen är, ehuru dyrbar, ändock ganska eländig. Såsom ytterligare exemel anfördes jemväl att vid samma regemente unnits ett hus för foder till tvenne hästar, hvilka regementet håller för körslors verkställande, och att taket å detsamma ena året undergick en reparation som kostade 800 rdr, men året derpå nedrefs hela byggnaden. Gross hemställde om ej ståndet ville göra ett vilkor att sådana byggnader upplåtas på entreprenad till den minst bjudande. Man har tusen exempel på att kronans byggnader mångdubbelt ölverstiga kostnadsförslagen. Vid entreprenader deremot kunde staten vidtaga nödiga försigtighetsåtgärde:; yrkande tal. att, om ständet bifölle hans nu framställda vilkor, medstånden måtte inbjudas att sig deri förena. Rosenberg ville minnas att man redan har en föreskrift om att, så vidt möjligt är, ställa byggnadsarbetena på entreprenad. men i talarens ort går ofta, oaktadt efterlefvandet af denna föreskrift, lika oriktigt till. ty man hittar alltid på något sätt att kringgå saken. Vidare varnatde talaren för att allt för mycket bgagna sig af inbjudningar. Vid föredragning af 25:te punkten om anslag till en ridsekola vid Strömsholms stuteri yftrade sig: Per Nilsson i Espö och begärde anslag på al reser vanterna ani 1. Erik Ersson an-I da