Aftonbladet – 26 mars 1863, sida 3

Vid holsteinska ständerförsamlingens möte den 21 Mars lemnade presidenten, en dofversigt af församlingens verksamhet, beklagade förhållandet med författningen och uttalade sina förhoppningar om verkan af den beslutade framställningen till tyska förbundsdagen. Kungliga kommissarien meddelade att regeringen ej kunde antaga ständernas framställnin rörande de gemensamma lagarne, och beklagade att de ej hade gått in på dessa. All gemensamhet måste upphöra när deltagarne ej kunna blifva ense. Han förklarade derefter ständernas möte slutadt. FRANKRIKE. Independance Belge lemar följande något utförligare redogörelse för det tal, som ministern Billault höll i senaten beträffande polska frågan. Föret beklagade ministern, att han dagen förut (då prins Napoleon uppträdde på talarestolen) hört ord, som endast kunde skada Polens sak, emedan de försvårade regeringene verksamhet. Frankrikes sympatier för Polen äro icke nya: de äro grundade på ärorika minnen och på känslor, som ett hjeltemodigt folks sekelgamla lidanden ingifva. Ministern utvecklade derefter de yttranden som han för någon tid sedan haft i lagstiftande församlingen, och förklarade att han icke hade att återtaga något af dem. Polska frågan är ej förgäten, men en ny resning kan blott medföra nya olyckor; det är icke godt, icke nyttigt, icke menskligt att uppmuntra den. Franska regeringen vidhåller detta språk. Hvad är härvid att göra? Från 1815 till 1831 följdes en politik, rik på ord men fattig på handling. Farlig för Polen, retsam mot suveränerna, var den van: mäktig inför hela verlden. Nu måste man tala mindre, skrifva kanske lika mycket, men på annat sätt. Man måste framför allt vara på sin vakt mot folkkänslostämningar, som ej drifva frågorna ett steg framåt. Det är med förståndet i känslane och patriotismens tjenst, som mård bör undersöka ställningen. Ministern betraktade derefter hvad som föregår inom de olika natoneraa och drog deraf den slutsats, att öfverallt verka fribetss träfvanden, som göra makterna tillgängligare för den bBtämma, som höjer sig äl Polens förmån. Också har Ryssland på Frankrikes föreställningar svarat med välvilliga ord om eftergifter och amnesti. Europas gamla misstroende mot Frankrike under den heliga alliansens dagar finnes ej mer; kejsarens politik och uppförande hafva förstört det för alltid. De främmande makterna begripa, att denna fredliga och frisinnade politik motsvarar allas behof, och om det händer att Polens öde skall regleras på en kongress, så är det otvifvelaktigt att Frankrikes röst skall blifva hörd. Om det svar från Wienerkabinettet, hvilket furst Metternich medfört till Paris, cirkulera olika uppgifter. Sannolikast är att österrikiska regeringen afböjt delaktighet i alla åtgärder som kunde leda till krig, men att den förbundit sig att diplomatiskt sam verka med Frankrike till Polens förmån. Från Paris skrifves den 19 Mars: I dog klockan hall 2, sedan hr S:t Mare Girardin slutat sin föreläsning, samlade sig ett stort antal unga män, omkring 5000, studenter och andra — på Sorbonnes gård och kring liggande gator, för att begifva sig till senatspalatset och göra en manifestation för Polen. Tåget, som blef allt större, satte sig i rörelse under afsjungande af patriotiska sånger. Vid Luxembourg, der senaten håller sina sessioner, möttes tåget af flera afi delningar stadssergeanter, som i största skyndsamhet ditbeordrats, Ropet: lefve Polen, lelve prins Napoleon och Polens försvarare! höjdes från ala sidor och hördes i senatens sessionssal, der, såsom man försäkrat mig, en viss sensation gjorde sig märkbar. Men stadssergeanterna uppfyllde den mission, som särskildt åligger dem. De inträngde i massorna, företogo några häktningar — kortligen: de unga männen skingrades. Egentligt motstånd gjordes icke; dock skall det hafva kommit till ett slags handg:mäng på gatan Vaugirard och Place du Theatre de PrOdeton. Jäsningen är i Quartier Latin rätt betydlig, med anledning at detta uppträde. Ytterligare följder torde det likväl icke få. En af Indåpendances pariserkorrespondenter för den 19 yttrar, att opinionen i Frank rike blir med hvarje dag allt bestämdare för ett aktivt uppträdande till förmån för Po len, ehuru regeringens hållning är tvetydig. Ett obestridligt taktum, säger eamme korrespondent, är, att alla vapen, som införts till. Polen, kommit från Frankrike, men RTV RTRONTSSSRT ILSKEN UA UTRIKES. DANMARK.