hynien och blef stamfader för furstarne Sangusko, som efter en af sina besittningar, staden Czartorysk i Volhynien antogo namnet Czartoryisky. Vi ha redan förut omnämnt, huru ätten erhöll polsk hertigsoch tysk riksfurstevärdighet samt äfven för besittningarne i de österrikiska länderna österrikisk fursterang och ungersk magnatvärdighet. Bland de många berömda namnen af denna slägt nämna vi: Michael Fredrik, Polens storkansler (1693—1775), hvilxen på egen hand upphäide lifegenskapen för aila sina underhafvande; — Adam Casimir (1731 —1822) starost öfver Podolien, en i hög grad utmärkt man, af de ädlaste och mest framstående egenskaper, som var den, hvilken landets allmänna mening hade bestämt såsom den värdigaste att bestiga konungatronen efter August III:s död; men OCatharina II, som insåg att detta skulle varit landets räddning, genomdref i stället valet af hennes gunstling den eländige Stanislaus Poniatowski, genom hvilken den fullständiga upplösningen bereddes, trots de mest patriotska bemödanden af furst Adam Casimir Czartoryski, som under napoleoniska tiden var polska riksdagens marskalk och 1812 åvägabragte konfederationen samt 1915 förelade ryska kejsaren grunddragen till en konGeorg (1770—1861), hvars lif företer många vexlande skiften: elter att ha fulländat sina studier vid universileterna i Edinburgh och London, deltog han redan i Kosciuscos frihetskamp med så stor tapperhet att han på slagfältet erhöll förtjenstorden ur fält1793 förd såsom gisslan till Petersburg, der han genom sia eldiga och kraftiga karakter tillvann sig så mycken beundran och vänskap från storfurstep Alexanders sida att denne, häpnad och alla rättrogna ryssars förskräe kelse utnämnde honom till ryska monarkiens ning endast med den hemliga alsigten att i ett gynnsamt ögonblick kunna bidraga till Polens återupprättande och betedde sig så klokt, så rättvist och oegennuyttigt, att äfven hans fiender måste beundra honom; han uttog aldrig sin aflöning, utan anslog den åt åtskilliga illa aflönade tjenstemän i de lägre graderna. 1805 tog han afsked och Jefde på sina gods i Polen. Af alla de utmär kelser, med hvilka kejsaren ville öfverhopa honom mottog han blott en, den polska hvita örnsorden. År 1815 gjorde hans inflytande hos kejsar Alexander sig verksamt gällande på Wienerkongressen till fördel för Polen, och han utnämndes tiil senator palaHan ådagalade äfven nu på polska riksdagen dessa varma sympatier för det sannt konstitutionella systemet, för hvilka hans fader och han så länge kämpat och uppställde såsom målet, hvarthän man skulle sträfva, detta samma czartoryskiska program, som redan i förra århundradet hade uttalat sig uti förelaget till författningsreform, hvars genomförande skulle ha räddat Polen, hindrades af Polens yttre fiender. Snart fick han dock se sina illusioner om möjligheten af ett konstitutioneit lif under ryska kejsarens spira försvinna. Såsom kansler jr universitetet i Wilna måste ban ofta försvara de polska studenterna mot den rylängre kunde skydda dem, då mer än 60 unga män utan ransakniovg blefvo kastade i fängelse, då många söner af Polens ädlaste familjer blefvo såsom simpla soldater instuckna i de ryska regementena och ännu flera skickade till Siberien, ingaf han sin afskedsansökan. Det skönaste vitsord, som vid detta tillfälle kunde gifvas honom var följande anklagelse uti en rapport från Nowozilzoli till kejsaren: 4Le prince Ozartoryiski, occupant la place de curateur de IUniversit de . Wilna, a fait reculer au moirs de cent ans Famalgame entre la jeunesse lithaunienne et les Russest, Från den tiden lefde tursten endast för vetenskaperna på sitt stamgods Pulawy, samlade ett bibliotek, som omfattade de rikaste litteraturskatter för vestslavernas historia, som någonsin varit samlade, och genom sina rika samlingar af fosterländska antiqviteter och moderna konstverk förvandlade han Pulawy till ett det mest storartade fosterländska museum, som stod tillgängligt för hvarje bildad menniska. Efter utbrottet af polska revolutionen egnades hela hans verksamhet, lif och gods, uteslutande åt fäderneslandet. Utnämnd till president för den provisoriska regeringen, utfärdade han kallelse till riksdag i Dec. 1830 och inandades genom sin värma och energi nytt lif uti frihetskämparnes hjertan. Riksdagen uppdrog åt honom högsta regeringsmyndigheten, men efter de af några klubbar och fanatiska prester tillställda oroligheterna i Warschau i Augusti 1831 såg han sig nödsakad attresignera från styrelsen, och den 60-årige fursten, med hvars bortträdande från statsrodret Polens stjerna i sjelfva verket sjönk, inträdde såsom simpel frivillig soldat utt polska armån och nedlade icke vapen, förrän efter general Ramorinos slutliga reträtt in på det österrikiska området. Han förlorade då alla sina ofantliga besittningar i Polen. Sedermera bosatt i Pariz, lefde han der, omgitven af ien polska emigrationen, hvilken betraktade eo Kn, se HM ee stitation för Polen, — hans äldste son Adam . herrens egen hand. KEiter Polens delning han jemte sin bror Constantin i då han blef kejsare, till hela byråkratiens utrikes minister. Ilan mottog denna befatt-1 tinus uti det nyupprättade konungariket. j hvarföre det också med list och våld för1 ska polisens våldsamheteter och då han icke l: