täcka om någon varelse fanns der; derefter framskred hon i riktning åt soffen der Stefan låg. Den unga juris kandidaten hade hennes ansigte vändt åt sig. En enda gång förut hade han sett detta ansigte; men dess mörka drag voro liksom ingraverade i hans minne. Stefan stod också genast upprätt. Vid denna rörelse af den unga mannen stannade qvinnan. Jag vill tala vid fröken Falkenstern, sade hon på bruten svenska. Hon har rest bort, svarade Stefan och gick henne närmare. Hvad vill ni fröken Falkenstern? tillade han. Qvinnan såg på honom med sina stora svarta ögon, hvilka, i den halfdager som omgaf henne, liknade ett par glödande kol. tJag har en räknoing ouppgjord med henne, mumlade hon och vände sig ifrån Stefan, för att gå ut samma väg hon kommit in; men han ställde sig framför henne, yttrande på engelska, hvilket han ganska riktigt beräknade att hon bättre skulle förstå än svenska: Det är andra gången ni uppträder här. Hvad söker ni? Andra gången, upprepade den mörka qvinnan; ja, men jag har båda gångerna kommit för sent. Nästa gång skalljag icke göra det. Ni svarar ej på min fråga um hvad ni söker? Rättvisa eller hämnd. För hvad?? Qvinnan sträckte ut handen och mumlade: Jag vill hafva åter det man tagit ifrån mig. Jag vill hafva guld, för att köpa mitt barn fritt. Jag vill hafva hämnd för hvad det och jag lidit. :