Uppmaning. Sympatierna inom vårt land för Polens ädla och olyckliga folk äro så kraftiga och ha på ett så klart sätt uttalat sig, att det icke mera behöfves ord för att gifva dem lif och uttryck. Dessa sympatier egnas åt den rättvisa saken, åt den glödande fosterlandskärleken, åt det oförskylda lidandet, och de kunna derföre icke röna något intrång af kampens vexlande skilten, de kunna icke förminskas utan måste snarare förökas genom olycksöden, som den olika striden kan medföra för frihetens kämpar. Må derföre det svenska folket, som i denna sak ärar icke framgången utan rättvisan och hjeltemodet, allt framgent genom bevis på sitt deltagande zifva åt Polen det moraliska stöd, som för ögonblicket är möjligt, under afvaktan af den stund, då kabinetterna nödgas på fullt allvar gripa sig an med en ur folkrättens och civilisationens synpunkt tillfredsställande lösning af denna fråga. Må äfven den svenska allmänheten yttra sitt deltagande genom handling, såvidt det under närvarande omständigheter är möjligt; må komit6er bilda sig uti de särskilda orterna, som föranstalta insamlingar af penningemedel till polackarne, hvilka medel sedermera kunna insändas till undertecknade, som vid det i Stockholm hållna stora mötet konstituerade sig såsom komite för Polen. Dessa medel kunna, om kampen fortfar, genom förmedling af emigrationen i Paris, bli till direkt gagn för frihetens sak ; och skulle, det Gud förbjude, frihetskämparne för denna gång duka under, så kunna dessa medel bli ett välkommet bidrag att bispringa dem, som lyckas komma undan czarens blodiga hämd för att med toma händer pröfva landsflyktens nöd och lidanden. Stockholm den 24 Mars 1863. ÅA. C. Raab. F. W. Staöl von Holstein. Aug. Blanche. P. B. Tersmeden. Komitens skattmästare. Emil v. Qvanten. Aug. Sohlman. J. Mankell. A. W. Uhr. Per Nilson Jonas, Andersson i Espö. från Östergötland. Harald Wieselgren, Komitåns sekreterare.